Är det där en sport, på allvar?

Tydligen ska staden på andra sidan detta land vara värd för en drös fullständigt ickedynamiska sporter som går under samlingsnamnet friidrott. Jag finner det märkligt att folk ens kan orka hetsa upp sig över dessa så kallade sporter. Allt som per definition inte omfattar kroppskontakt, kan inte legitimeras med beteckningen sport.

Det har givetvis funnits undantag, personer som även fått mig att känna lite för de där som springer runt på något som inte liknar en fotbollsstadion (läs Stockholms Stadion, med löparbanor). Mr Vertigo sammanfattar känslan inför EM på Nya Ullevi.

"Nja, det är alltid traumatiskt med dom grabbarna, speciellt Holm egentligen. Den jävla självgoda muppen som tror han är intellektuell för att han läst ”Om en Pojke” av Nick Hornby. Allt stör mig med honom, hans självgodhet, hans komplex för att han ALDRIG kommer slå världsrekord, och kanske framförallt hans shorts och att han dissar Sjöberg. Hur kan han dissa Sjöberg? Sjöberg satt vid löparbanan, groggade och kedjerökte. Nån funktionär säger till att det är hans tur. Han går in, hoppar, slår världsrekord, ser sur ut och bara ”var är spriten?”.

Han är allt Holm vill vara men aldrig kommer bli. Sjöberg kan fan GÅ över den lilla inavlade dvärgen. Strand avskyr jag av två anledningar:

1. Han är ful.
2. Han är dålig men skall ändå hålla på och satsa och har en beef med Holm om vem som är bäst.

Strand, lilla vän, alla är bättre än vad du är till och med en inavlad bonddvärg från värmland. Friidrott är rätt mesigt överlag men Sjöberg satte fanimej färg på sporten. Höjdhoppets Sokrates. Men Holm och Strand är två töntar i en töntsport som så tydligt blev mobbade i skolan och bara "vänta ni jag skall visa er att jag kan vara bäst ... på att hoppa högt".

Wankers."

Via BlogGS