På kulturens slaktbord

Jesper Högström sågar min ledare från i förra veckan på Expressen.

Begreppet "Vi är Hammarby" har varit gällande på den norra läktaren under många år. Jesper Högström, som var den enda fotbollskribent värd att läsa under VM, har en syn på supporterskap som jag aldrig kommer förstå mig på. Han definierar det utifrån ett rent konsumentperspektiv. Jag vill direkt påpeka att jag inte konsumerar Hammarby, jag lever med det.

Jag skrev också inledningsvis i krönikan att "Jag är hammarbyare och borde inte skriva om klubben, journalistisk integritet och konsekvensneutralitet är för mig omöjligt att förena med Bajen." Det var för mig viktigt att poängtera att jag i detta fall inte kan vara neutral.

Jag lever med en klubb jag älskar innerligt och djupt. Jag älskar Sulans vader, Totte "För mig är de ett gäng skojare" Gerrbrand, citatmaskinen Runström, legendarerna Nacka och Ronnie, mäktige nummer nio i Hella. Eller Kenta & Billy.

Jesper Högström vill göra gällande enligt tesen "passar det inte så stick" att jag och vi andra som skapat Hammarbys varumärke inte har där att göra längre. Jag har en tro att klubb och supportrar ska bygga det varumärket för framtiden. Utan Hammarby är vi många som är ingenting, utan oss är Hammarby ingenting. Så har det varit och så hoppas jag att det ska förbli.

Däremot får jag väl tacka Jesper för omdömet att jag är en "extrem supporter". Jag kan inte mer än hålla med, förbannat stolt extrem supporter.

Ps. Jag har aldrig sagt att det som hände på Söderstadion för en vecka sedan var säkerhetsorganisationens ansvar, bara att allt är inte så enkelt som det ser ut att vara från pressläktaren på södra läktaren. Ds.

Bilden är från förra derbyt tillsammans med Blogdizz! efter den oavgjorda matchen.