Det som ingen skriver om
... i Sverige, det läser jag om hos Johan Ingerö. Jag minns när jag blev tokig i USA, det är en ögonblicksbild som är för evigt inristad i min skalle.
Det hade kunnat vara första resan till New York, staden som är jämsides Stockholm i mitt hjärta, men handlar om en grönspräcklig soffa jag fick av grannen i Karlskrona när jag flyttade in i min första etta.
Praktiktiden på Sveriges Radio var över och jag hade mer än halva ingångslönen, även om jag vet att nyhetschefen Göran just då blåste mig något galet eftersom han visste att jag ville jobba vidare istället för att återgå till plugget. Ingångslön utan examina betydde då knappt 14 000 kronor. Fy fan, jag gillar dig Göran men det var icke fint.
Anywho.
Presidentval i USA. Gore vs. Bush. 2000. Det sjukaste jag varit med om.
Tanken var enkel. Spana in vem som vann. Åka till Blekinge Tekniska Högskola. Intervjua amerikan som bosatt sig i Sverige. Fem minuter redigerat material för lunchprogrammet. Easy. Jomenvisst.
Fucking jävla Florida. Fucking jävla elektorsystem. Den jobbångesten som kom över mig den natten var inte av guds nåde. Tiden gick och ingen jävel kunde svara på vem som skulle utropas som vinnare, och ingen av kandidaterna hade balls att säga att de var säkra på vinst. Men inslag skulle det bli, något annat finns inte i P4-världen. Till alla som ska ut på praktik, kom ALLTID hem med ett inslag. Sedan skit samma om det är det inslaget som diskuterats, men kom för i helvete aldrig tillbaka till redaktionen utan material. Var man i Blekinge kunde man alltid intervjua någon Volvoarbetare om den senaste krisen på valfri fabrik i Sverige eller svänga in i Ronneby och snacka IT med någon tomte där. Men, kom alltid hem med material.
Jag kom hem med material den morgonen, material som istället fick handla om ett ganska märkligt system och om den amerikanske lärarens påtagliga ångest - en ångest som handlade om att Bush skulle vinna. Han var en av dem som på allvar inte trodde att Bush kunde peka ut Europa på en världskarta.
2000 blev i alla fall det år då jag blev fullständigt tokig i amerikanska valrörelser, nu håller jag mig uppdaterad genom Ingerö och hans blogg. Pojken har mycket bra koll och det är galet intressant. Val nästa år. Jag tippar fortsatt republikanskt styre, Clinton aint got what she needs to. Inte Barack Obama heller. Splittring internt och republikanerna kan välja ett vitt A4-ark och ändå vinna det här.
Det hade kunnat vara första resan till New York, staden som är jämsides Stockholm i mitt hjärta, men handlar om en grönspräcklig soffa jag fick av grannen i Karlskrona när jag flyttade in i min första etta.
Praktiktiden på Sveriges Radio var över och jag hade mer än halva ingångslönen, även om jag vet att nyhetschefen Göran just då blåste mig något galet eftersom han visste att jag ville jobba vidare istället för att återgå till plugget. Ingångslön utan examina betydde då knappt 14 000 kronor. Fy fan, jag gillar dig Göran men det var icke fint.
Anywho.
Presidentval i USA. Gore vs. Bush. 2000. Det sjukaste jag varit med om.
Tanken var enkel. Spana in vem som vann. Åka till Blekinge Tekniska Högskola. Intervjua amerikan som bosatt sig i Sverige. Fem minuter redigerat material för lunchprogrammet. Easy. Jomenvisst.
Fucking jävla Florida. Fucking jävla elektorsystem. Den jobbångesten som kom över mig den natten var inte av guds nåde. Tiden gick och ingen jävel kunde svara på vem som skulle utropas som vinnare, och ingen av kandidaterna hade balls att säga att de var säkra på vinst. Men inslag skulle det bli, något annat finns inte i P4-världen. Till alla som ska ut på praktik, kom ALLTID hem med ett inslag. Sedan skit samma om det är det inslaget som diskuterats, men kom för i helvete aldrig tillbaka till redaktionen utan material. Var man i Blekinge kunde man alltid intervjua någon Volvoarbetare om den senaste krisen på valfri fabrik i Sverige eller svänga in i Ronneby och snacka IT med någon tomte där. Men, kom alltid hem med material.
Jag kom hem med material den morgonen, material som istället fick handla om ett ganska märkligt system och om den amerikanske lärarens påtagliga ångest - en ångest som handlade om att Bush skulle vinna. Han var en av dem som på allvar inte trodde att Bush kunde peka ut Europa på en världskarta.
2000 blev i alla fall det år då jag blev fullständigt tokig i amerikanska valrörelser, nu håller jag mig uppdaterad genom Ingerö och hans blogg. Pojken har mycket bra koll och det är galet intressant. Val nästa år. Jag tippar fortsatt republikanskt styre, Clinton aint got what she needs to. Inte Barack Obama heller. Splittring internt och republikanerna kan välja ett vitt A4-ark och ändå vinna det här.
Redaktör Slätt, 10:00
Länk hit
1 Kommentar/-er:
Det kommer bli intressant att se vem det är som blir Republikanernas representant. Jag tippar (tror) på McCain, även om han föll lite under onsdagens debatt mot de andra kandidaterna. Rs problem, eller vad man ska kalla det, är att deras kandidater är så lika jämfört med demokraterna som trots allt lyckas gå i polemik med varandra.
Dessutom tror jag att såväl Guiliani (kan inte stava) och McCain kan tänkas locka de viktiga independent väljarna. McCain för att han är en riktig militär, G för att han är mer liberal och gjorde bra saker i New York.
Själv vacklar jag mellan ett par av kandidaterna i båda lägren.
Skicka en kommentar
<< Hem