verkligheten sprang ifrån er
Lena Mellin, Aftonbladet, och KG Bergström, SVT, tycker att man kan äta lunch med källor. Allt utöver det betyder att man gått över gränsen som politisk reporter.
Vakna, förihelvete.
Ni är förbisprungna sedan evigheter om det är er inställning.
Ni är gårdagens politiska reportrar. Pihlblad är av den nya generationen. Snart är ni borta från redaktionerna.
Sedan undrar man om det finns tillfällen då det är ok att supa till det med politiker om man är satt att granska dem. För den som är intresserad är det bara att åka till Almedalen om ett knappt år. Där knullas det och sups vilt mellan journalister och politiker och jag ser inte ens ett problem med det.
Vakna, förihelvete.
Ni är förbisprungna sedan evigheter om det är er inställning.
Ni är gårdagens politiska reportrar. Pihlblad är av den nya generationen. Snart är ni borta från redaktionerna.
Sedan undrar man om det finns tillfällen då det är ok att supa till det med politiker om man är satt att granska dem. För den som är intresserad är det bara att åka till Almedalen om ett knappt år. Där knullas det och sups vilt mellan journalister och politiker och jag ser inte ens ett problem med det.
Redaktör Slätt, 12:54
Länk hit
19 Kommentar/-er:
Du har såklart rätt Richard. Enda problemet är om någon hymlar och hycklar med det. Annars är det hur lugnt som helst.
Konstigt att de vill plocka bort honom bara från moderat-bevakning. I så fall, om man ser honom som jävig, borde det ju finnas lika goda skäl att plocka bort honom från Socialdemokraterna.
Precis Eric! OM han skulle anses som jävig så får han göra annat än nyheter om politik. Det går ju inte använda honom alls som politisk kommentator om man anser att detta är ett problem, vem skulle han bevaka? Han skulle kunna få bevaka partier som inte ställer upp på blockpolitik och sverigedemokraterna typ.
Det är ju hyckleriet som jag ilsknar till på, det är så löjligt och nu ska Ulvskog sitta och gorma igen. Fy fan.
Så du tycker att det är ett problem alls? Eller är det inget problem om man vet om hur banden är?
Personligen skulle jag som nyhetschef vilja veta om det är så att min reporter som bevakar ett evenemang är involverad med bevakningsobjeket. Inte för att hindra subjektivitet men för att veta hur det kommer påverka repotaget.
Som vanligt är det mest en fråga om val av olika synonymer för att visa hur reportern ställer sig till vissa saker men som sagt, bara man vet åt vilket håll denna lutar kan man ju få lägga in eventuella partiskheter själv.
Jag tycker inte att det är helt ok att som granskande reporter vara alldeles för involverad med det man ska granska och avläsa men enligt vad du skriver i inlägget betyder väl det att jag är omsprungen av en ny generation jag med. Trots att jag är samma generation som du ;)
Japp, verkligheten sprang om dom. Trist nog tog den även med sig den kritiska granskningen...
Chall: Nja, jag tror inte att det primärt har att göra med vilken generation man tillhör - även om det till viss del handlar om det. Den andra delen skulle jag säga är vilket företag man arbetar inom. SR/SVT/DN ger samma sak som att vara född på 1940-talet.
Du säger att du som chef gärna hade velat veta om dina reportrars olika band till andra personer. Det säger jag att du itne har ett skit med att göra. Du anställer ju en person för att du tror på den människan, inte för att han väljer att inte knulla med en politiker - eller hur?
Det är som sagt förtroendet som är det viktigaste och jag anser inte att chefer ska bry sig en sekund om jag så knullar med ett helt riksdagsparti på kvällarna. Det förutsätter givetvis att jag inte har problem att ha ihjäl den jag granskar, men det är en annan sak.
Sia: Och va fan vill du säga med det? Det görs mer bra granskande journalistik i dag än det gjorde när jag började för tio år sedan. Då fanns typ bara tre aktörer på den marknaden, kontinuerligt. Nu är det mängder mängder med bra granskningar varje år.
Jag vänder mig alltid mot populism, det där var ett löjligt och populistiskt uttalande. Om du tycker så, då får du fan komma med någon form av bevis i högre utsträckning än en enradare. Dåligt, uppryckning Sia!
men jag håller verkligen med Chall. jag fattar inte hur man kan tro att en reporter fortfarande kan se objektivt på det hon/han ska granska om man har någon slags relation med personen eller dennes parti som man ska granska. och jag är fan född -83.
även om vissa säkerligen skulle klara av det, finns det alltid en chans att personen INTE gör det och vågar man som chef ta den risken? jag vill inte att de personer som granskar politiken åt mig, knullar objekten för då försvinner trovärdigheten för mig.
cyniskt kanske men jag tror ju fortfarande att människor är människor och då är det svårt att hålla nytta och nöje isär så pass mycket att man kan granska sitt hångel objektivt.
jag svänger mig med stora ord känner jag men du kanske fattar.
puss.
Älskling. Jag tycker inte att den ståndpunkten är fel, inte på något sätt.
Men jag tycker att man som journalist inte heller fullständigt kan vända sig bort från verkligheten. Sedan står jag fast vid att chefen inte har att göra med vem som knullar vem, om det inte går över i ett förhållande. Då kan det vara läge att tänka efter men tittar du på journalistvärlden i dag så finns det både ett och annat exempel på journalist/politiker som är gifta med varandra. Framför allt inom tidningsvärlden, väldigt ovanligt inom etervärlden av någon anledning.
Jag anser nog att om man vill veta vem som knullar med vem så är det ävl mer intressant att veta vad journalisten i fråga röstar på för parti - där kan vi verkligen prata om att det har effekt för journalistiken mne jag anser inte att vi ska ha åsiktsregistrering och därmed så har inte arbetsgivaren med det att göra heller.
Du vet, jag och principer.
förresten, du måste ändra 29-årig journalist till 30...
jag fattar, fast det vore väl rätt bra sätt att få snaskig information genom att knulla lite väl valda politiker.
jag säger inte att chefen ska bry sig, jag säger att reportern kanske måste fundera på om det är okej...
jag vet, du och dina principer. men som journalist måste det väl finnas några principer att man inte knullar den/dem man ska granska eftersom det kan betyda att din granskning inte riktigt är objektiv. ett dåligt knull kan betyda mer än vad du tror...eller ett bra.
Det är mycket jag borde göra, det där ska jag väl kunna ordna...
Den andra delen håller jag helt med om. Det är ju också kärnfrågan, men jag tycker inte att det är avgörande för bra journalistik att inte knulla. Sedan kanske man inte ska ligga med toppskiktet, även om det skulle garanterat ge exklusiva bra nyheter...
Slätt,
Du har inte presenterat några konkreta motargument för de argument som finns i artikeln du länkar till:
"Vad blir följden om journalister umgås för tätt med makthavarna?
– Det blir ett beroendeförhållande. Man ger dem tjänster och de ger gentjänster. För henne är det inte alls ett lika stort problem. Det är han som är beroende av henne, säger Lena Mellin.
Även SVT:s K-G Bergström är kritisk.
– Vi måste tänka på förtroendet bland vår publik och inte hamna i beroendeställning. Det här är inte bra för den politiska journalistkåren. De som kritiserar oss redan får vatten på sin kvarn."
---------
Att konstatera att alla knullar runt på Almedalen är inget argument, inte heller att påstå att verkligheten sprang ifrån någon. Tills du kommer med något mer konkret och greppbar får du stå för epitetet populism.
---------
Jag håller med Melin och KGB, beroendeställninga KAN skada. Men att knulla med folk kan också ge intressanta nyheter man annars inte skulle fått ut. Men på en viss nivå vill jag vara helt säker att det inte finns en beroendeställning.
Det kan väl knappast behövas några motargument när det är ett faktum att det knullas, sups och skojas mellan journalister och politiker hela tiden. Ändå har vi bra journalistisk verksamhet av politiken.
Kan den bli bättre? Självklart.
Det du jagar efter har aldrig funnits, en fullständigt oberoende journalistik. Jag är inte ens intresserad av den journalistiken. Hade jag varit det hade jag varit kvar på Sveriges Radio.
Det enda problemet som finns är det som Eric påpekade, att mottagaren inte är medveten om förhållandet mellan reporter och makthavare.
Jag jagar inte en fullständigt oberoende journalistik, annars skulle jag skrivit det =)
Det jag vill är att få din definition på vart "gränsen" går.
Nytt exempel, du lackade på att Rislund fick skriva om sig själv på Dagens Media.
Givetvis, det gjorde jag också. Men jag skulle också lacka ur om Rislund var gift med Mona Sahlin och blev hennes utfrågare i SVT. Men du ser alltså inget problem där?
----------
Det är alltså detta som är nuvarande scenario, en politiker och en journalist som är ett par, inte jämförbart med att folk knullar runt lite på hultsfred.
Nej, jag anser inte att det är bra om så skulle ske. Rättare sagt, det skulle ju aldrig ske om det var offentligt - att de var ett par alltså.
Därmed skulle de aldrig få intervjua varandra. Skillnaden jag är ute efter är att det som hänt är en struntsak. Oavsett om de hånglat eller bara varit fulla och skojat och haft roligt.
Då är det ett mycket större problem att dessa saker hålls hemliga, kontakter smo är problematiska - men som inte behöver vara avgörande för om man kan granska ett parti eller inte. Nu har inte Pihlblad gått till sängs med statsministern utan med en tjänstekvinna. så ofta ser vi inte intervjuer med Schenström eller hur?
Förvisso sant.
Du sätter alltså en gräns, men du tycker inte att den är passerad, som jag tolkar det. Det kan man tvista om men det är egentligen en senare fråga för mig, reagerade mest på att du gav sken av att inte sätta någon gräns alls...därav första kommentaren.
Det som mitt inlägg handlade om var ju att jag inte ser problem med att journalister och politiker super tillsammans eller knullar för den delen.
Sedan drevs det vidare i kommentarerna men grunden har jag inget problem med, det är bara KGB/Melin/40-talistjournalister/SR/SVT-folk som har det som jag ser det...
Politiker idag vill ofta få sina utspel och försla att se ut som något annat än just "old-style2 politik: hellre ett event, en ledig intervju eller en regisserad händelse som får kicka in argumenten (eftersom "det politiska" ses som präktigt och misstänkt). Då kan journalister så klart vara till stor nytta, något de inte alltid är klara över.
Man kan ju jämföra md Mr Fager på Aftonbladet och hans nazistbilder utanför Alexandra Pascalidous dörr m m för några år sedan - som, visade det sig, hade tagits fram med hjälp av tidningens eget labb. De bilderna kom i stort sett till under tryck från reportern, som givetvis vuille ha ett fett scoop, medan nssarna hade intresse av att framstå som farliga och starka. Resultatet blev desinformerande och dessutom kriminellt (grovt olaga hot). Det visar väl att det behövs en tydlig reflexion, tydliga spärrare mot att politiker och journalister "ger varandra uppdrag" - och det är något helt annat än att de då och då rör sig i samma kretsar och går på samma krogar.
Jag förstår inte riktigt ditt exempel och hur Fagerhistorien ska ha bäring på det som vi talar om här.
Det är ett märkligt landskap, det ska erkännas. Du kan få en nyhet exklusivt för att sedan underförstått komma ihåg det senare och vara snällare. Men det är ju inte några kontrakt som skrivs på direkt. Den bästa journalisten är den som tar emot nyheten och nästa dag kan gå ut mde en annan nyhet kopplat till partiet som nyhet nummer ett kom ifrån. Detta är inte omöjligt, det finns flera reportrar som jobbar precis på det sättet och politikerna har inte makten på det sätt de en gång hade - de är inte alltid högst upp eftersom de är beroende av tidningar, tv och radio. De kan inte bojkotta som Zlatan för då faller de i glömska och politiker som ingen minns vinner inte val nästa gång. Däremot kan man verkligen diskutera om det är sunt att journalisten i sgi fått så mycket makt - en helt annan fråga dock.
Richard - stod och söp i Gubbrummet på Spy Bar med Fredrick Federley i lördags.
Richard: verkligheten är inte alltid genomskinlig på det sättet som man kan tro att den är när man har en "nyhet" i händerna (vare sig som reporter eller läsare). Politiker och särskilt pr-tränade politiker verkar ofta inse den saken tydligare än journalister idag: en "aktionsgrupp" eller en dramtisk händelse som inte ser ut att var driven av pollitiksa motiv kan hjälpa till med att ändra på opinionen eller ta ner en motståndare mycket effektivare än det kunnat göras med t ex ett förslag från nån minister eller en debatt i riksdagen, där den politiska avsändaren är tydlig för alla (tror du att det är en tillfällighet att politiker idag så gärna tar hjälp av kändisar och idrottare för att få uppnmärksamhet kring något?)
Om journbalkister utan vidare blandar siona agendor med politiker utan att det finns nån kontroll så ökar såklart risken för regisserade (pseudo-) händelser. Dety ser jaag som negativt, och precis som Zarrasvand vill jag på nån nivå ha kvar en möjlighet att snabbt, säkert bedöma om rportern knullat runt med makten.
Exempel, snälla Magnus. Visa på exempel där detta skett så jag vet vad det är du pratar om. Hypotetiskt kan man prata om allt. Jag gillar att det finns en förankring bakåt på något vis.
Jag anser ju inte att det behöver bli så att man blandar ihop sin egen agenda som journalist med politikerns för att man super till det med den andra.
Ni som inte arbetar med ämnet verkar vilja att vi går till jobbet och sedan går hem och lever i tysthet tills det är dags att gå till jobbet nästa dag. Frågan är hur bra en sådan journalist är för några nyheter får den människan knappt fram.
Skicka en kommentar
<< Hem