Det här med tatueringar

Det finns tre sorters människor som skaffar sig någon form av mer eller mindre permanenta märken på sin kropp.

A. De som lökar runt på Östgötagatan och kliver in på East Street, pekar på en svart sol och femton minuter senare är det klart.

B. De som är kulturella och åker på inspirationsresor till Marrakech och leker med Berberna i bergen och fixar hennatatueringar.

C. De som åker tusen mil till Malaysia för att göra det, på riktigt. De som gladeligen hoppar i ett hav och i fem timmar tatuerar sig själva med hjälp av brännmaneter. (Västkusten kan slänga sig i väggen när det gäller smärta.)

På måndag är planen att vi ska gaffa in Johans bröst så att det enda synliga också är avbilden av Ché Guevara. Sedan ska vi ta de elakaste och största asen till brännmaneter vi hittar. Det håller en vecka, sedan ska vi köra Clintan på hans bröst.

Men tills dess, nu går vi på spriten på allvar.