Gubbrum, vart tog du vägen?

Efter jobbet som slutade vid midnatt drog vi en runda till Spy Bar.

Jag inser att jag varit borta ett tag sedan jag fick hund.

Gubbrummet var inte så gubb, om man bortser från Erik Hörstadius, Carl M, Ljung och Koop-Oscar. Resten var 22-åringar som jag aldrig sett förr.

Musiken var sanna mina ord inte gubb, det var schlagers och hej och hå-musik. Det hela var tämligen förvirrande, men ändå så gillade jag att sitta där i soffan vi snodde till oss.

Jag gillade att kunna sitta ner och prata, med hyfsad samtalston. Jag har saknat det.

Jag har saknat Peter som i alla fall minns mitt namn fortfarande.

Jag har saknat Ljung i sina vita, verkligen jättevita, kläder.

Jag har saknat att se Carl M ramla runt.

Jag erkänner att jag saknat att ramla runt på stan, men jag saknade samtidigt galet många vänner ute igår.

När Gustav Gelin säger vid ett ungefär att han ligger hemma och sover så blir man ju lite rädd och tänker att något hänt pojken.

Skit samma. Jag har saknat de där lätt ängsliga människorna som söker sin plats i denna lilla spritkorsning, som Virren kallar det. Han saknade jag också. Och Talib. 

Asch, det är för många som inte var där men det var fint ändå.

På måndag är det nytt projekt och helt andra utgångspunkter än Ballar av Stål.