Med darr på spärren?

Det har väl blivit dags helt enkelt, att skriva något om sverigedemokraterna inför söndagens val.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren oroar sig kraftigt över partiets framfart de senaste dagarna. Jag har en stor respekt för SBL, men jag tror fortfarande att det avgörande i årets val är tydligheten mellan två regeringsalternativ. Antingen det eller så är jag naiv som fortfarande tror att väljarna inte vill ha ett gäng år av kaos och kohandel, som i början av 1990-talet.

I Expressen för en månad sedan skrev jag att mitt stalltips låg på 120 000 röster eller något åt det hållet. Det gällde i det läget vi var då, noll uppmärksamhet kring partiet och inget genomslag som var mätbart hos opinionen för partiets aktiviteter. Detta har ändrats något nu sista veckan och jag får nog justera upp min prognos en del, hur mycket är dock svårt att säga.

Jag tror fortfarande inte att partiet kommer in i Riksdagen, utan att de hamnar runt eller strax över 2,5 procent. Det är fortfarande på det lokala planet som jag ser med stort intresse på söndagens rösträkning, snarare än på riksplanet när det gäller sverigedemokraterna.

Förra valet tippade jag att sverigedemokraterna skulle få 75 000 röster, få 50 mandat men trodde att det skulle bli i 25 kommuner. Jag hade fel på 1 300 röster, prickade mandaten exakt, men felbedömde med fem kommuner var de skulle få mandaten. Det var givetvis sjukt mycket tur, men en kollega är fortfarande skyldig mig en back öl och en flaska whisky för att jag vann vadslagningen på alla områden. Fel av mig, Mikael Ekman prickade nog ändå antalet röster för Rikshushållarna på pricken - men ändå.

Jag är en person som gillar klara besked, därför har jag fått upp en ny stjärna i min skalle. Sven Otto Litorin är mannen jag talar om.

"För oss är det solklart. Inget samarbete med sd. Punkt slut."

I dag skriver även Fredrik Malm på Brännpunkt på temat om att det givetvis är upp till väljarna och att det är personer ur LO-kollektivet som mest lockas till sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har genomgått en stor förändring i den här frågan sedan Marita Ulvskog tog över som partisekreterare efter Lars Stjernkvist.

Stjernkvist insåg vikten av frågan direkt efter valet 2002. Han lyssnade på sina partikollegor nere i Skåne som gjorde analys av vilka som röstade på sverigedemokraterna - nämligen klassiska arbetarröster. Han förde till pengar till Sveavägen 68 för att aktivt arbeta med de här frågorna. Sedan kom Ulvskog. Pengarna försvann på stört från kansliet och frågan blev en ickefråga inom partiets topp, undantag finns men vad de kämpar i motvind.

Marita Ulvskog verkar inte heller ha koll på vem som tagit till sig av Ny Demokratis politik sedan deras intåg i Riksdagen efter valnatten 1991.

- Det är bra att också m och fp tycker det eftersom de samarbetade med ett främlingsfientligt parti, Ny demokrati, förra gången. Det gjorde inte vi. Och vi kommer inte att göra det den här gången heller, säger Marita Ulvskog till Svenska Dagbladet.

Marita Ulvskog är Sveriges svar på Bagdad-Bob. Det är inte långt i från att vi kan drämma till med begreppet lögnare. Både de borgerliga och socialdemokraterna har varit ansvariga i att ta till sig Ny Demokratis politik. Regeringar på båda sidor har drivit igenom Ny Demokratis kärnfrågor gällande invandringen. I vissa fall har man varit värre än NyD.

Så vad blir profetian inför söndagen? Sverigedemokraterna ska aldrig räknas ut, den saken är klar. Gott så att vi har fått tydliga beslut från alla tänkbara regeringar att ingen tänker samarbeta med Sverigedemokraterna i Riksdagen. Om sverigedemokraterna mot förmodan skulle äntra Helgeandsholmen på söndag så kommer vi få se koalitionsregeringar av största mått. S och M kanske kan samregera, det vore tråkigt för vitaliseringen av partipolitiken - men ibland finns det större frågor än så.

Fortfarande tror jag inte att sverigedemokraternas relativt höga opinionssiffror har kommit in i skallen på de etablerade riksdagspartierna utan att man är så fast i kriget mellan allians och vänsterröran att man blivit blind. Skygglapparna påsatta sedan en månad tillbaka och möjlighet att ta in nya intryck verkar omöjlig.

Att vi fortfarande har en horribelt okunnig presskår på området vore ändå roligt att se förvirrade på valnatten och de första månaderna i Riksdagen, men det känns som en glädje som skulle vara snabbt övergående. OM de kommer in så tippar jag att Per Nygren på Göteborgsposten å det snaraste kommer att få mängder av erbjudanden av rikstidningar baserade i Stockholm, då han är en av mycket få kunniga journalister på området. Expo får flytta in i Riksdagen, om så behövs.

När det gäller opinionsundersökningar och sverigedemokraterna så har jag sagt det väldigt många gånger, sverigedemokraterna underskattas alltid på grund av flera faktorer. Dels så finns inte sverigedemokraterna med som alternativ när den uppringde ska ta ställning till vilket parti de skulle rösta på om det var val i dag. Den uppringde måste uppge sverigedemokraterna på eget initiativ. Den andra delen är att en del skäms för att säga att de ska rösta på sverigedemokraterna. Den sistnämnda faktorn tror jag har minskat de senaste fyra åren.

Sifo är de enda som ger sverigedemokraterna relativt höga siffror på allt mellan 2,4 till 2,7 procent. Temo ger partiet mellan 1,5 och 2,0 procent. Demoskop uppger att de registrerat partiet på 1,3 procent och eventuellt något högre någon gång. Skop lägger dem runt 2 procent. Alltså, sjukt svårt att säga vad detta betyder. Tar vi den högsta siffran från Sifo på 2,7 procent och slår ut över antalet intervjuer på 1 200 så får vi att 32 personer har uppgett att de tänker rösta på sverigedemokraterna. Felmarginalen är som alla förstår extremt stor och kan slå hur som helst.

(Min signerade ledare från Expressen ligger inte på nätet, har mailat webredaktionen om det och återkommer med den senare.)