Alltså...
jag gillar ju verkligen Johannes Forsberg. Jag gillar att han ringde mig typ 04.00 när han var på Sverigedemokraternas kommunkonferens i Karlskrona för ett tag sedan. Han hade nog en fråga eller två, jag lyckades inte svara i sömnen vad jag vet. Jag gillar den inställningen som han har till världen i de flesta frågor och jag håller med honom om slutsatsen i hans krönika i dagens Expressen.
Däremot gillar jag inte fördomar, även om jag själv har väldigt många. Forsberg skriver att nazister det är egentligen bara förvirrade pojkar med tillhörigheten socialgrupp tre stämplat i pannan.
Den 19-årige så kallade terrorsvensken hade en bakgrund liknande många nynazisters. Fattigt hem och frånvarande pappa.
Spännande, kan någon visa upp forskning på detta område som är gjort? Kan någon visa en socioekonomisk studie över nazister och deras bakgrund? Jaså inte?
Det man inte vet någonting om bör man ta reda på, innan man för det vidare som någon form av allmän sanning. Personligen tror jag inte det finns något svar som är särskilt entydigt. Svaret kan nog lika gärna vara, vem som helst.
Jag har träffat rätt många nazister vid det här laget och jag har ingen enkel bild att dela med mig av. Många vill dock ha det enkelt för sig, ett oräkneligt antal intervjuer innehåller nämligen frågan om vem som blir nazist. Jag skulle inte säga att det är ett tvärsnitt av befolkningen, även om det ligger närmare till hands än att säga att det är socialfall i majoritet.
Tids nog blir det en bok på detta ämne, men det är ett par års arbete med en sådan studie om det ska göras vid sidan om det dagliga arbetet. En bok blir det i alla fall i år, sedan kanske en socioekonomisk studie kan påbörjas.
Sedan var det begreppet nynazist som missbrukas, men det köper jag mer. Det handlar i främsta hand om ett slentrianmässigt användande av ett ord som kanske har en mer värdefull akademisk diskussion för de insatta, men det fanns inga nynazister i mellankrigstiden. Nazist = Adolf Hitler. Nynazist = T.ex. William Pierce.
Återigen. Jag gillar dig Johannes, men ring mig gärna även i fortsättningen.
Däremot gillar jag inte fördomar, även om jag själv har väldigt många. Forsberg skriver att nazister det är egentligen bara förvirrade pojkar med tillhörigheten socialgrupp tre stämplat i pannan.
Den 19-årige så kallade terrorsvensken hade en bakgrund liknande många nynazisters. Fattigt hem och frånvarande pappa.
Spännande, kan någon visa upp forskning på detta område som är gjort? Kan någon visa en socioekonomisk studie över nazister och deras bakgrund? Jaså inte?
Det man inte vet någonting om bör man ta reda på, innan man för det vidare som någon form av allmän sanning. Personligen tror jag inte det finns något svar som är särskilt entydigt. Svaret kan nog lika gärna vara, vem som helst.
Jag har träffat rätt många nazister vid det här laget och jag har ingen enkel bild att dela med mig av. Många vill dock ha det enkelt för sig, ett oräkneligt antal intervjuer innehåller nämligen frågan om vem som blir nazist. Jag skulle inte säga att det är ett tvärsnitt av befolkningen, även om det ligger närmare till hands än att säga att det är socialfall i majoritet.
Tids nog blir det en bok på detta ämne, men det är ett par års arbete med en sådan studie om det ska göras vid sidan om det dagliga arbetet. En bok blir det i alla fall i år, sedan kanske en socioekonomisk studie kan påbörjas.
Sedan var det begreppet nynazist som missbrukas, men det köper jag mer. Det handlar i främsta hand om ett slentrianmässigt användande av ett ord som kanske har en mer värdefull akademisk diskussion för de insatta, men det fanns inga nynazister i mellankrigstiden. Nazist = Adolf Hitler. Nynazist = T.ex. William Pierce.
Återigen. Jag gillar dig Johannes, men ring mig gärna även i fortsättningen.
Redaktör Slätt, 09:37
Länk hit
7 Kommentar/-er:
Det är sånt här som kommer från Johannes som gjort att jag blivit mer än förbannad på honom och det han står för vid ett flertal tillfällen. Det är brackigt som fan, på det där medelklassakademiska viset som söner av den stockholmska arbetarklassen har så svårt för.
Han är ute i rätt vatten med den här krönikan, men perspektivet är skevt och tonen lite lillgammalt proppmätt. Don't like...sen om det ligger hos mig eller annorstädes låter jag vara osagt. Men känslan finns där...
Du har träffat "rätt många nazister", märkligt att jag som är fan så mycket äldre än dig och rört mig i alla samhällsklasser över hela landet inte träffat "rätt många nazister", knappt träffat någon nazist egentligen. Någon nazist har jag avslöjat som flytt från tysklands nederlag 45 och stuckigt till Sverige med alla sina järnkors, en ganska bra prestation tycker jag, men du har alltså träffat "rätt många nazister". Vi kanske skulle börja med att definiera begreppet nazist, i sann vetenskaplig anda.
Robsten: Nazist = Person som definierar sig själv som nationalsocialist. Någon annan definition kan givetvis inte finnas. Jag har träffat de allra flesta i mitt arbete så kanske inte så konstigt om jag träffat fler än vad du har.
Jag har ändrat min artikel och bett om ursäkt för det felaktiga utpekandet, vilket jag gör en än gång här, ber om ursäkt Slätt:-(
Min poäng var att jag är uppväxt i stockholms södra förorter och rört mig i alla samhällsklasser, utom de som bor på Djursholm. De allra flesta skinnskallar (nazister) jag träffat är ungdomar som inte har någon genomarbetat politisk uppfattning alls, de är utanför samhället, utan utbildning, jobb eller stöttning från föräldrar. de har ofta växt upp utan en fungerande pappa som varken spelat fotboll eller satt gränser för dem. de känner sig marginaliserade och utan plats i samhället, de hatar och föraktar delar av vårt samhälle som inte gett dem någon chans (egentligen är det föräldrarna som inte tagit sitt ansvar). Det som ligger närmast till hands är att gå med i någon kvasinazistisk grupp, ja det gör sig skyldig till våldsbrott och annan kriminalitet. jag menar att detta är i princip ett socialt och kriminalt problem, inte ett politiskt problem. Mycket få av dessa håller fast vid sina nazistiska ideer (som redan från start är grumliga och oklara) till de blir vuxna. Mycket få människor skulle tänka sig att rösta på dem, nu och för de närmaste hundra åren, det är ungdomsligister som skriker gapar och dricker billigt öl, alla människor med lite sans och vett inser att dessa grupper aldrig någonsin kommer att få någon politisk makt, hotet mot demokratin kommer inte från detta håll.
Däremot gör andra välsituerade grupper stor affär av dessa ungligisternas påstådda politiska inriktning, som mest är en attityd. Dessa välsituerade grupper tjänar förmodligen själv på detta, många skulle väl bli arbetslösa om dessa kvasinazister plötsligt försvann.
Den första saken är hur lugn som helst Robsten, blev lite paff när jag öppnade mailen och såg flera meddelanden från dig.
Angående den andra och viktiga delen här så kan jag förstå hur du tänker. Jag tror det är mycket viktigt att hålla isär en del saker. Tittar man på den officiella statistiken så brukar SÄPO tala om att vi har runt 2000 personer som är att beteckna som organiserade nationalsocialister, det betyder ungefär att 2000 personer någon gång under ett år deltar i en sammankomst av en organisation som nationalsocialistisk front eller svenska motståndsrörelsen. Till det ska läggas de obundna, de som inte aktivt deltar men som säger sig sympatisera med nationalsocialismen. Om vi höftar skulle jag säga att vi i så fall är uppe i runt 3 000 personer, antaligen något mer.
De här 3 000 är givetvis inte några fullblodsnazister utan finns där i sammanhanget av säkerligen tusen olika skäl. Du har säkerligen rätt i att en del finns i socialt stigmatiserade grupper, frågan är hur stor den är. Jag vågar inte uttala mig om saken eftersom jag inte funnit en enkel röd tråd bland de jag träffat.
Av de 3 000 så är kanske tio procent ideologiskt övertygade och som samtidigt kan argumentera någorlunda för varför de tror att nationalsocialismen (utifrån sin världsbild sett) är den enda vägen att gå. Av de tio procenten tror jag att du kan ta en tiondel som är att betrakta som ideologiskt drivna i grunden, att de aldrig någonsin kommer att ändra uppfattning.
Jag tar detta mest som ett räkne-exempel, det är verkligen inte några direkta siffror utan mer för diskussionens skull.
Jag kan dock inte se det enbart som ett socialt problem, för då skulle jag samtidigt hävda att all ungdomspolitik finns att sätta i en social kontext som är given. Då hade jag sett ner på människor på ett ganska obehagligt sätt. Jag tar personer på allvar, oavsett om de är femton eller femtio. Däremot kanske jag finner ett större ideologiskt djup hos en femtioåring kontra en femtonåring av naturliga skäl.
Den andra delen är nog så viktig gällande den gruppen på säg 30 personer som kan agitera och "inspirera" många yngre. Har läst förundersökningar där mycket unga hänvisat till politiska tal av nazistledare som inspirerat dem till att begå mycket grova brott, därför är det viktigt att bekämpa den organiserade nazismen.
Jag tror inte heller att de som väljer att benämna sig som nationalsocialister har en suck i ett demokratiskt land att ta makten, men likväl kan de ställa till med fruktansvärt mycket obehag för enskilda människor och det är nog så viktigt att bekämpa i en demokrati.
Dina siffror verkar realistiska. Jag menar att vi lägger opropertionerligt mycket ideologiskt energi på grupperna kommunister och nazister, när det är alldeles uppenbart att ingen av dessa grupper kommer att styra vår framtid, dessa ord kommer ursprungligen från den amerikanske sociologen Christopher Lasch, men jag håller med honom.
Just för tillfället är läget ett sådant att de inte har utsikter för att kunna ta makten, vare sig genom väpnat motstånd eller genom parlamentariska metoder.
Däremot finns det som jag ser det alltid en vikt av att ta striden för de grundläggande värdena för en liberal demokrati, och de hamnar ju ständigt i motstånd till båda de grenar som du nämner. Det är väl därför som det finns en större clash än vad som kan tyckas vara proportionerligt.
Den andra delen är att jag anser att hela den organiserade rasismen är av vikt att tala om, inte enbart extremen nationalsocialistism utan även Sd och Nd. Utan kunskap om dem som små så kommer man aldrig besitta kunskapen om dem när de väl är stora och har ett fungerande nätverk. Kväva det i sin linda väljer en del att kalla det, jag vill hellre lyfta upp det där byltet och se vad det är och sedan slå sönder det med ord.
Sedan är jag tveksam om det verkligen läggs särskilt mycket energi på nationalsocialismen, faktiskt. Det finns oerhört lite forskning på området, utan Lööw hade vi varit fullständigt historielösa på detta område. Jämte henne Bachner, Bruchfeld, Stieg Larsson och förhoppningsvis har jag väl gjort något litet också. Men sanningen är som sagt att om vi bortser från de historiska och ideologiska parapetrarna så vet vi oerhört lite. Det blir ett ständigt gissande, kvalificerade gissnar i många fall men jag personligen gillar att veta mer än jag gillar att skjuta från höften.
Skicka en kommentar
<< Hem