Stort, sjukt stort

Michail Gorbatjov börjar skriva krönikor i bland annat NY Times, ytterligare en anledning till att man ska läsa tidningen.

Har tyvärr tappat denna morgonritual lite på senaste, nu börjar jag garanterat med detta igen. Hade kunnat mörda för att jobba på deras researchavdelning för grävande journalistik förresten. Upp till 18 månaders förproduktion för en artikel handlar det om, det är väl det alla journalister drömmer om.

Andra medienyheter den här veckan var att Drevet drog igång igen på TV4. Jag har tidigare skrivit om att jag gillar grundtanken hårt, som älskande av varumärkesdeklarerad journalistik men att det är omöjligt i Sverige, tyvärr. Här har vi tomtarna i Granskningsnämnden som sabbar för detta. I och för sig tycker jag att TV4 kan säga till produktionsbolaget Meter att de ska skita i GRN och köra subjektivt så in i helvete och sedan skratta när fällningarna kommer på löpande band. Så funkar dock inte medielandet.

En sak jag inte gillade med första programmet var hur närgånget det blev i reportaget om Ibogain, att se journlist och intervjuad bli kramiga och kärvänliga passar sig knappt ens i en dokumentär av Tom Ahland. Jag vill gärna ha den känslan, som nämnda man lyckas få fram - jag vill dock inte se den i bild som i Drevet.

Det är verkligen inte klädsamt att sätta sig på höga hästar som Mustafa Can tyvärr gjorde i sin krönika. Can är en lysande berättare, men jag kan inte dra mig till minnes att det är några scoop han gjort på egen hand. Han har en vansinnigt avväpnande inställning i sina reportage som gör att personerna öppnar sig och kanske inte heller förstår att de säger saker de aldrig hade gjort till ett skjutjärn, men det handlar mer om form än innehåll som jag ser det. Ingen ska ta bort från honom att han är duktig på det han gör, men grävare är han inte direkt i mina ögon.

Ett tag gömde jag mig under täcket när han orerade på med attacker mot Belindor och Lindor. Typiskt att det blev kvinnor, varför inte göra attacker som på verkligt hade kunnat ge avtryck - mot politiska krönikörer av högre rang. Mot de som har verklig makt.

Varför inte gå till attack mot de på den egna tidningen som inte håller måttet? Det hade varit mer djärvt och inte så förutsägbart.