13 mars 2007

Populärkulturens förra generation

Television stavas det vackraste mediet, inte det mest krävande alltid - det är radion, men inget blir så vackert som i blåa flimret i en lägenhet i en förort.

Minns tillbaka till tiden i småstaden Värnamo. En lärare skickade runt enkäter i åttonde klass där vi skulle uppskatta mängden tid vi lade ner på fenomenet television. Jag vann utan konkurrens i klassen. Förlorade, menade nog min lärare. Detta till trots var jag inte enbart-sitta-och-glo-ungen. Tvärtom. På den tiden hann jag också med åtta pass i simhallen varje vecka. Satt dessutom på heltäckningsmattan framför stereon i tid och otid, ändå såg jag mest på tv i min klass. Önskar att jag hade kvar den där enkäten så att jag kunde påminna mig själv om exakt hur mycket tv jag måste ha sett för att ha varit den mest skadade ungen i staden.

Det var underbara mainstream PM på den tiden. Nu har kidsen så mycket att välja på att jag är avundsjuk och önskar att jag fick vara tretton och hänga med i indievärldens Stockholm genom Virtanen på TV8. På min tid var det AM och Radio Luxemburg. RADIO LUXEMBURG! Var det en klar kväll och stjärnorna gnistrade kunde man på pappas rörstärkarförsedda radio få in en kanal från London.

Jag både älskar och hatar tillgängligheten för de yngre generationerna av i dag. Nu är det hur lätt som helst att vara uppdaterad på exakt vad som är inne och inte. Tiotals med livsstilsmagasin, tv-program och radio via nätet kan hålla en uppdaterad så in i helvete.

Då. Då var man tvungen att jaga som en dåre efter den informationen, om man ville vara lite mer nere med världen än att läsa Okej var man tvungen att lägga ner många timmar varje vecka för att hänga med. De otaliga resorna med mjölktågen till Göteborg och skivaffärerna. Hemma i Värnamo fanns bara Ulfs bokhandel och ja, ett hyfsat begränsat utbud av ny vinyl. I dag, starta dator och ladda hem. Jag undrar ibland vad det är för populärkulturell värld som kidsen växer upp i, allt som kommer gratis på något vis. Det kan inte vara samma sak som att kunna droppa att Stone Roses debut är tung, det måste vara en stor skillnad. Då kunde man snudd på vara ensam om att känna till att ett sådant band ens fanns, i alla fall i en liten stad som Värnamo. I dag vet alla det ett år innan skivan ens är släppt.

Samtidigt är jag glad att de som sitter kvar hemma i Värnamo och är tolv-tretton inte behöver känna sig svältfödda på populärkultur, men jag önskar att de kunde få ha minnen i framtiden som inte stavas YouTube.

2 Kommentar/-er:

skrev Anonymous Anonym:

stolt åttitalist som fortfarande vägrar youtube, myspace, ipods och annat nymodernt tjafs. jag försöker hålla det enkelt, och det fungerar för mig.

13 mars, 2007 15:36  
skrev Anonymous Anonym:

Vem tror egentligen att man kan bli "uppdaterad på exakt vad som är inne och inte" för månanden genom att läsa Cosmo, Rodeo, King, Nöjesguiden eller annan valfri livsstilstidning? Det som blåses upp från den sortens tidningar är ju snarare vad ett gäng skribentnissar tror är inne, eller vad dom har sett på catwalken eller LCD-skärmen förra veckan, varken mer eller mindre. Eller vad som landat i deras jobbmailbox. Nöjes-och livsstilsjournalister kryllar det såklart av idag på alla håll, men det skulle inte var dumt med en mer kritisk, dvs nyfiken och nyhetsmässig inställning till det man påstår sig bevaka.

(visst, jag fattar att din formulering är lätt ironisk, allting ska ju vara ironiskt i nuet; jag kunde ändå inte låta bli)

19 mars, 2007 02:13  

Skicka en kommentar

<< Hem

Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com Media och Journalistik bloggar Film & TV bloggar Blogg