Bihålor, vad är de bra till?
Min vän Peter tipsar mig om att hans flickvän kan fixa saker åt min bihåleinflammation - utan att behöva gå vägen runt läkare.
Läkare skrämmer mig nämligen något oerhört. Under de senaste tio åren har jag besökt läkare två gånger. Första gången var jag fullständigt övertygad om att jag hade cancer - i armhålan. Det var en stor jävla klump som växte i en takt så att det var synligt för blotta ögat. Jag blev bortviftad av en läkare som kallt konstaterade att det var en fettkörtel som fått spel. Inga cellprover behövdes. Jag blev tokig på hennes nonchalans.
Förra gången var det förkylning de luxe och när det gick över i lunginflammation fattade till och med jag att det var dags för besök.
Sedan dess har jag inte besökt läkare, förutom för knäckta fingrar och ögonbryn som spräckts - men det är saker som syns och därmed inte särskilt skrämmande. Jag vet att det blir någon spruta här och där och sedan spjälkar man upp skiten eller syr ihop det. Men saker som inte syns och ändå gör ont, skrämmer livet ur mig.
Nu har jag bihåleinflammation har jag kommit fram till på egen hand. Det gör ont så in i helvete på en specifik punkt, men tänkte vila bort det som jag alltid gör. Det går åt fanders givetvis.
Så pratar jag med min gode vän Peter, vars flickvän är på väg att bli läkare. Hon jobbar och nu hoppas jag att hon tar emot mig och ger mig kortisonspray som tydligen är det nya penicillin och som ska döda den där skiten.
Peter tyckte att jag mjäkade mig när jag förvarnade att våran middag på onsdag kväll låg i riskzonen. När jag förklarade så förstod han bättre. Meningsutbytet föll sig ungefär så här:
Richard säger:
jupp! grymt det... hoppas fan skiten ger med sig bara... det är som om en liten ungjävel fått sig en hammare och bestämt sig för att slå på ett och samma ställe hela jävla tiden
peter - vi i vasastan säger:
haha väldigt fin och målande beskrivning!
Richard säger:
de är lynniga de där ungjävlarna- det vet man ju
peter - vi i vasastan säger:
det var först NU jag fattade hur tufft du har det haha...
Ungefär. Men bara ungefär så föll det sig så. Men på onsdag har jag proppat mig full med saker med röda trianglar på och således fit för en helnatt med gänget.
Läkare skrämmer mig nämligen något oerhört. Under de senaste tio åren har jag besökt läkare två gånger. Första gången var jag fullständigt övertygad om att jag hade cancer - i armhålan. Det var en stor jävla klump som växte i en takt så att det var synligt för blotta ögat. Jag blev bortviftad av en läkare som kallt konstaterade att det var en fettkörtel som fått spel. Inga cellprover behövdes. Jag blev tokig på hennes nonchalans.
Förra gången var det förkylning de luxe och när det gick över i lunginflammation fattade till och med jag att det var dags för besök.
Sedan dess har jag inte besökt läkare, förutom för knäckta fingrar och ögonbryn som spräckts - men det är saker som syns och därmed inte särskilt skrämmande. Jag vet att det blir någon spruta här och där och sedan spjälkar man upp skiten eller syr ihop det. Men saker som inte syns och ändå gör ont, skrämmer livet ur mig.
Nu har jag bihåleinflammation har jag kommit fram till på egen hand. Det gör ont så in i helvete på en specifik punkt, men tänkte vila bort det som jag alltid gör. Det går åt fanders givetvis.
Så pratar jag med min gode vän Peter, vars flickvän är på väg att bli läkare. Hon jobbar och nu hoppas jag att hon tar emot mig och ger mig kortisonspray som tydligen är det nya penicillin och som ska döda den där skiten.
Peter tyckte att jag mjäkade mig när jag förvarnade att våran middag på onsdag kväll låg i riskzonen. När jag förklarade så förstod han bättre. Meningsutbytet föll sig ungefär så här:
Richard säger:
jupp! grymt det... hoppas fan skiten ger med sig bara... det är som om en liten ungjävel fått sig en hammare och bestämt sig för att slå på ett och samma ställe hela jävla tiden
peter - vi i vasastan säger:
haha väldigt fin och målande beskrivning!
Richard säger:
de är lynniga de där ungjävlarna- det vet man ju
peter - vi i vasastan säger:
det var först NU jag fattade hur tufft du har det haha...
Ungefär. Men bara ungefär så föll det sig så. Men på onsdag har jag proppat mig full med saker med röda trianglar på och således fit för en helnatt med gänget.
1 Kommentar/-er:
Haha!
Jag har samma inställning till läkarbesök.
Krya på dej så att du orkar party i helgen!
Skicka en kommentar
<< Hem