Stort att bli citerad
Jag har fått ett liv som i viss utsträckning handlar om att bli uppringd av andra journalister för citering. Det har primärt handlat om grupperingar som Sverigedemokraterna eller Nationalsocialistisk Front, där journalisten antingen inte haft egen kunskap om eller bara vill fördjupa en text med ett citat från lilla mig.
Det där var stort i början, minns jag. Nu är det mer vardag, men att bli citerad i avhandlingar och disputationer är fortfarande farligt underbart för ens ego. Nu har jag också blivit citerad av Magnus Sandelin och hans kommande bok "Extremister".
Citatet är hämtat från en signerad ledare i Expressen som jag skrev för ett år sedan. Rubriken var "Varför låter de som nazister?" och avhandlade demonstrationerna mot Israel i samband med senaste kriget.
Boken fick jag igår och har således bara hunnit bläddra i den. En sak gör mig dock mycket skeptisk till boken, det är ett flitigt användande av fingerade namn. Jag känner inte Magnus Sandelin. Han är inte för mig särskilt känd som kunnig på området och därför kan jag inte lita till fullo på honom. Hade det varit Helene Lööw som använt fingerade namn så vet jag av erfarenhet av tidigare böcker, avhandlingar och otaliga artiklar att det är att lita på.
Jag kommer givetvis läsa boken, troligtvis med stor behållning men tyvärr hatar jag anonyma intervjuer. Det kan vara en höjdare som har intressanta saker att säga, men det kan likaväl vara en 15-åring som fantiserar ihop sin egen storhet. Fördelen är väl att jag kommer veta deras riktiga namn, då jag kan en av historierna utan och innan - den om den nazistiska terrorcellen.
Oavsett, kul att bli citerad. Då är man i alla fall inte helt dum i huvudet får man anta.
Det där var stort i början, minns jag. Nu är det mer vardag, men att bli citerad i avhandlingar och disputationer är fortfarande farligt underbart för ens ego. Nu har jag också blivit citerad av Magnus Sandelin och hans kommande bok "Extremister".
Citatet är hämtat från en signerad ledare i Expressen som jag skrev för ett år sedan. Rubriken var "Varför låter de som nazister?" och avhandlade demonstrationerna mot Israel i samband med senaste kriget.
Boken fick jag igår och har således bara hunnit bläddra i den. En sak gör mig dock mycket skeptisk till boken, det är ett flitigt användande av fingerade namn. Jag känner inte Magnus Sandelin. Han är inte för mig särskilt känd som kunnig på området och därför kan jag inte lita till fullo på honom. Hade det varit Helene Lööw som använt fingerade namn så vet jag av erfarenhet av tidigare böcker, avhandlingar och otaliga artiklar att det är att lita på.
Jag kommer givetvis läsa boken, troligtvis med stor behållning men tyvärr hatar jag anonyma intervjuer. Det kan vara en höjdare som har intressanta saker att säga, men det kan likaväl vara en 15-åring som fantiserar ihop sin egen storhet. Fördelen är väl att jag kommer veta deras riktiga namn, då jag kan en av historierna utan och innan - den om den nazistiska terrorcellen.
Oavsett, kul att bli citerad. Då är man i alla fall inte helt dum i huvudet får man anta.
Redaktör Slätt, 11:23
Länk hit
1 Kommentar/-er:
Tack för tipset om din utmärkta artikel, jag hade helt missat den. Det är ett stort problem att vänstern tror sig vara immun mot det rasistiska och antisemitiska viruset.
Jag brukar alltid ställa frågan till plakatvänstern VAD som händer när förmålet för deras klasskamp får etniskt urskiljbara drag. Är det klasskamp eller rasism?
Den onda utsugande kapitalistiska överbyggnaden blir oreflekterad egentligen bara en strukturell abstraktion av "judens" historiska konstruktion som ockrande "krämare". Och pogromerna i Sovjet var därför bara en naturlig följd av ett alltför hårt idisslande av de socialistiska teserna.
Antisemitism är som du säger äldre än socialismen men den senares passion för direkt aktion och antiparlamentarism samt aversion mot kapitalism och liberalism, gör att den lätt blir blind för följderna av sin "klasskamp".
Att dagens vänster dessutom lyckats med konststycket att göra fascism och nationalsocialism till kommunismens ideologiska motsats, gör också att dagens revolutionsbrats inte märker när rött blir brunt. De kan ju inte bli rasister eller fascister då det är synonymt med högerextremism, alltså jättelångt borta.
Hur två ideolgier som både är antikapitalsitiska och antiliberala kan bli extremhöger, övergår mitt förstånd. Farligt är det dock att vårt vardagslingo klipper bort nationalsocialismens och fascismens ideologiska rötter.
Där har du den egentliga orsaken til att ungkommunister och anarkister inte kan förstå att de börjar bli bruna om skjortan. De får inte lära sig att samtliga totalitära ideologier är sprungna ur den socialistiska myllan, så även dess äckligaste utväxter: fascism och nationalsocialism.
Skicka en kommentar
<< Hem