Sista dagen
Om mindre än ett dygn är jag trettio.
Där ute i livet måste det finnas sjukt många med åldersångest. De senaste veckorna har jag bombarderats med frågan om hur det känns. Som att det automatiskt skulle vara slutet på ungdomen. Fuck that.
30 är det nya 20, det vet alla i Sthlm men ingen verkar tala om det. Så jag fyller år. Släkten är på väg upp till Stockholm. Jag misstänker att mamma kör bilen fram till Norrköping eller kanske till och med Södertälje. Sedan parkerar hon och lämnar över till lillasystern. Mamma vägrar att köra på vägar hon inte kört förut. Det brukar rendera i den givna frågan från min sida hur hon lärde sig att köra bil alls då, om hon nu bara kör vägar hon kört förut. När körde hon en väg första gången, liksom. Då blir mamma lite tvär och är svårpratad.
Sedan kommer de till staden och vi lär käka tacos ikväll. Tacos är givet att käka på fredagskvällar på landet. På min tid i Värnamo var det kebabsallad och kebabrulle som var fredagskvällens självklara festmåltid.
Anywho. Sedan går de och lägger sig. Då går jag och Jenny till Humlan och Julias bonusklubbnatt. Jag kommer stå där och njuta av sista timmarna och skåla med alla vännerna. Hoppas att ni kommer.
Grattis till att jag lyckats leva till jag blev trettio. Första säsongen på Studio Virtanen trodde nämligen majoriteten av redaktionen att jag inte skulle leva så länge. Jag skulle dock hinna göra någon med barn, en kvinna jag inte gillade och barnet skulle vara faderslös hela livet.
Jag lever. Jag lever med min kärlek. Jag har inte gjort någon med barn. Och jag lever verkligen.
Där ute i livet måste det finnas sjukt många med åldersångest. De senaste veckorna har jag bombarderats med frågan om hur det känns. Som att det automatiskt skulle vara slutet på ungdomen. Fuck that.
30 är det nya 20, det vet alla i Sthlm men ingen verkar tala om det. Så jag fyller år. Släkten är på väg upp till Stockholm. Jag misstänker att mamma kör bilen fram till Norrköping eller kanske till och med Södertälje. Sedan parkerar hon och lämnar över till lillasystern. Mamma vägrar att köra på vägar hon inte kört förut. Det brukar rendera i den givna frågan från min sida hur hon lärde sig att köra bil alls då, om hon nu bara kör vägar hon kört förut. När körde hon en väg första gången, liksom. Då blir mamma lite tvär och är svårpratad.
Sedan kommer de till staden och vi lär käka tacos ikväll. Tacos är givet att käka på fredagskvällar på landet. På min tid i Värnamo var det kebabsallad och kebabrulle som var fredagskvällens självklara festmåltid.
Anywho. Sedan går de och lägger sig. Då går jag och Jenny till Humlan och Julias bonusklubbnatt. Jag kommer stå där och njuta av sista timmarna och skåla med alla vännerna. Hoppas att ni kommer.
Grattis till att jag lyckats leva till jag blev trettio. Första säsongen på Studio Virtanen trodde nämligen majoriteten av redaktionen att jag inte skulle leva så länge. Jag skulle dock hinna göra någon med barn, en kvinna jag inte gillade och barnet skulle vara faderslös hela livet.
Jag lever. Jag lever med min kärlek. Jag har inte gjort någon med barn. Och jag lever verkligen.
Redaktör Slätt, 11:01
Länk hit
6 Kommentar/-er:
Men har du slutat röka?
Antar att det är idag då? Grattis till ungdomen Herr Slätt.
Redan dags igen... Jävlar vad fort åren går...
Grattis igen då!
Hoppas allt är finemang med dig.
J.
Man tackar!
Johan: 29/9 har jag fest, tror jag sa till dig att du och Frida är mer än välkomna och den 30:e vaknar jag upp någon gång vid 16.30 eller så och är rökfri. Jag tror på riktigt på att det är så det ska gå till. Men så är jag dum i huvudet också.
Gratulerar så mycket!
Tack och lov har jag nästan tre år kvar till det streck vilket du nu kommer att passera.
Efter trettio sägs det (alltid) att man är i livet men ändå inte lever. Uppmuntrande eller hur?
Nja Johan, här i sthlm tycker jag att regeln är att 30 betyder 20 så jag överlever i tio år till i sus och dus. Eller överlever, det vet jag givetvis inte men jag har tio presumtiva år i sus och dus innan jag blir 30 på riktigt.
Skicka en kommentar
<< Hem