Den allsvenska hösten

Den är svår att älska, men omöjlig att hata. Den allsvensk hösten med regn, värdelösa planer och spelarre som blir utmattade bara de tittar på poolen som ska föreställa spelplanen som någon idiot kallade för det gröna fältets schack.

I dag regnar det i storstaden och det kommer inte bli skönspel, men Aubynn fattar inte det. "Dö, ja ha la spelat i bajen mynchen, haru de ella?" Så han kör fullständigt slut på sig själv och sedan söker han sig in mot mittplan och lämnar en kant helt vidöppen, men vi har vant oss.

I dag följer hon med. Hon har ingen aning om vad som väntar henne - det blir humor när ölen spills ut över alla vid mål, kylan som gör det svinigare än vanligt och så får hon uppleva ett språkbruk som kanske inte en akademiker vanligtvis för sig med.

Det blir vackert, omänskligt och omöjligt att inte älska.