Figge, Persson & jag

Minns vagt när jag träffade Erik Fichtelius första gången. Jag har för mig att det var en föreläsning på JMK, han orerade garanterat om sin senaste bok. Nyhetsjournalistik - tio gyllene regler.

Om att aldrig hamna i en beroendesituation till politiker, näringsliv eller fack. Det var sådant som studenterna på JMK fullkomligt gick igång på, mången mungipa rann det dregel ur. Själv gick jag inte på JMK, men kvällsföreläsningar smet jag in på om jag orkade och hade tid.*

Figge var stor på den här tiden, mycket stor. Han och KGB var ständiga kombatanter och jag tror att de hade ett horn i sidan till varandra långt tidigare än vad som blev uppenbart 2002. Då kom avslöjandet om Fichtelius hemliga kontrakt med Göran Persson. En komisk detalj som jag minns allra mest från Figges orerande, jag vill bestämt hävda att det var Figge men en gammal kollega säger att det nog var en riktig JMK-kuf, och skjutjärnsliknande stil som lät som en vietnamvet - We don´t take prisoners. Fast Figge sa; Det finns inget som heter off the record.

Jag vet inte hur många som inbillade sig att världen fungerade så där de satt i skolsalen, för det gör den ju givetvis inte. Jag gör fler intervjuer off the record än jag gör för publicering. Så funkar människor, information hade aldrig kommit fram om det inte vore för källskyddet. Dock har jag en hållregel som jag kämpar hårt med, de som är i behov av källskydd är de som säger saker som kan ge repressalier på deras arbetsplats eller i deras liv. En makthavare högt upp i toppen är inte i behov av skydd i samma utsträckning. Därför har jag inga som helst problem med att använda dold kamera eller att banda telefonsamtal med makthavare utan att berätta det för dem. De kan spelreglerna bättre än vad jag själv gör, förhoppningsvis. Annars får de väl ringa in Paul Ronge, ytterligare en gång.

Så kom i alla fall resultatet från Fichtelius elva år och jag har tittat på de fyra delarna. Fichtelius tycker att han dömts ohörd, att folk (läs journalister) skrivit sönder/hyllat innan programserien är färdigsänd. Om detta är det bara att hålla med om, men inte heller något som kommer överraskande för Herr Fichtelius.

Vad fick vi då veta om Persson i serien Ordförande Persson? Egentligen bara en sak sitter kvar på min näthinna, att han är en människa av kött och blod. Kärlek blandas med förakt. Uppskattning är svårare att ta emot än kritik. Att han njöt av makt.

Detta har Fichtelius varit mycket duktig på att förmedla, däremot tycker jag inte att den varit särskilt bra på att skildra strider mer än på ett personligt plan. Sista delen var alldeles för snål med hur Persson kunde underskatta alliansen, så länge och så benfast.

Sedan är det märkligt hur en del kollegor nu säger att de kommer sakna Göran eftersom Reinfeldt är så tråkig. Läs här och är. Det är som en kollektiv minneslucka tagit sig in i deras hjärnor, för vem minns Göran som en rolig prick de första åren som finansminister och statsminister?

Nu väntar jag med stort intresse på hur allt material ska tillgängliggöras för den breda allmänheten, låt det nu bli det projekt av öppenhet ni har gaggat om. Upp med rubbet på hemsidan, hundra timmar klarar sidan utan problem. Jag kommer se varje minut för att se hur förtroendet växte dessa två män emellan.

* Senare blev det publicistklubben som tog över den rollen. Nu tycker jag nog mest om kufiska politiska seminarier och att dricka öl med kollegor.