02 oktober 2006

Jakten på uppskattning

Vanligtvis behöver jag inte det, inte arbetsmässigt och sällan privat. Så sitter jag där med tio bedårande kvinnor. Alla orgasmiskt hänförda av mina talanger i köket. Jag sitter på bordsänden, känner mig uppskattad av allt från en tonårig syster till värdinnan upp till de underbara i min egen ålder.

Vi sätter oss till bords och jag urskuldar mig direkt med att jag måste hoppa upp och ner och springa fram och tillbaka till köket för att huvudrätten ska bli perfekt. En skål utbringas, förrätten precis serverad.

Avokado med vitlöksmarinerade champinjoner som sedan fått omhuldas av en färskost preparerad med vitlök och färska örter som basilika och rosmarin.

Vandrar ut till köket för att kolla till varmrätten, med kvinnornas sorl (läs högljudda skrik) i bakgrunden:

- Frågan är inte vem som ska ta honom - utan vem som ska vara först, utbrister Johanna.

- Han får bli våran stafettpinne, kontrar Linda.

Jag sticker tillbaka till salongen för ett snabbt "Är jag er lilla hora nu också eller?".

Skratten haglar och jag piper ut i köket igen för att öppna den gasoldrivna ugnen (inte helt optimalt för min rätt):

Majskycklingfilé preparerad med en blandning på mozarella och örter som basilika, timjan och rosmarin. Filén därefter inrullad i finaste prociutton.

Farinsockerkanderade potatishalvor indränkta i smör, vitlök och rosmarin.

Gräddstuvade morötter och rotselleri.


Det tidigare sorlet har ersatts med högljutt kvinnligt intellekt, som på en sådan här middag mer innehåller referenser till att någon knullat "Iprenmannen" eller andra sexuella referenser. Huvudrätten slår ner som en bomb och lovorden vill aldrig ta slut. Kaffet står och puttrar på medan kvinnorna hoppar runt på stolarna för att beblanda sig med den enda mannen vid bordet, eder undertecknad. Kaffet hälls upp, efterrätten ska serveras.

Chokladmousse på kakaohaltig choklad, avd. värre, och vispgrädde med ägg. Nedkylt som serveras med färska jordgubbar.

Jordgubbar är verkligen inte alls säsong nu, men hundra spänn för en liten liten ask var värt de vackra orden från mina bordsdamer. I takt med det öppnade eftersläppet och männen kom in. Lindas löjligt fotosnygga bror kom och stal lite uppmärksamhet, men de var alla übertrevliga.

Därefter taxi till stan, men det var som vilken kväll som helst ute så det behöver vi inte rada upp än en gång.

Lé chef med assistans av Rachelle för tips om mat. Tack! och tack alla underbara kvinnor som första gången var sex och nu tio, när det är dags för bjudning hos Anna om någon månad räds jag att de är tjugo.

Jo, jag vet: Det är alltså match ikväll mot iff iff, men efter att ha sett skadelistan i trycksvärta avstår jag från profetior.

2 Kommentar/-er:

skrev Blogger jason:

ha ha ha, vilken jävla sköning du är alltså. Den som ändå hade ett uns av din uppskattning kring sig.
Fast jag har ju familj, det slår fainmej allt annat.

Drar ut i skogen imorgon kväll och håller mig undan ett tag. Ses om nån vecka eller så.

Rock on.

02 oktober, 2006 16:32  
skrev Anonymous marla:

Såja!

02 oktober, 2006 16:53  

Skicka en kommentar

<< Hem

Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com Media och Journalistik bloggar Film & TV bloggar Blogg