16 november 2006

Mitt manifest

Sakine: Hur gör du?
Rätt & Slätt: Inte vet jag. Alltså jag gör väl inget speciellt. Jag är väl inte helt osnygg, klär mig väl ok, har ett jobb inom ett kul område och så är jag ju ganska rättfram som person. Andra väntar och det gör inte jag.
Sakine: Och så har du en underbar personlighet!

Innan detta hade Saki skrikit om att min flicka minsann inte får vara sådär snygg, då skulle hon bli arg. Snyggare svarade jag och hon blev pseudolesbisk ännu en gång.

Jag kan inte ens identifiera den egenskapen, en underbar personlighet. Att jag ser ok ut, har ett skönt kneg och är på det jag ser jag/Märker jag men inte att jag kanske automatiskt har en fördel i grunden känns ju typ som fusk.

Jag har flera gånger sagt att jag vill ha en flickvän som Isobel. Jag förstod det på allvar när jag följde med när Djurgården kvalade till Champions League. Då förstod jag på riktigt att vi var en och samma person.

Inte det att jag vill sno Iso från en eventuell partner utan att förstå passionen som andra omöjligtvis kan sätta sig in i.

Igår sa Isobel att mitt test med Jenny var romantik. Jag förstod direkt vad hon menade, men hon förtydligade att hon menade allvar. Att ha någon som står ut med en på ståplats är stort, så stort att det inte går att förklara. Det är väl som kärleken. Den känns men endast ett fullständigt geni kan förklara det för sin omgivning. Har ni läst den personen, säg gärna till så att jag får läsa den. Några har i allra bästa fall snuddat på den mörka sidan. Hornby är ingen stor stilist men drömmen är jag övertygad handlar om att på riktigt förklara. Men man måste läsa mellan raderna plus att ingen han möter i böckerna på riktigt förstår honom. Ingen som han vill dela livet med i alla fall.

Jag har min klick där på Norra som förstår mig. Linje 17, Chris, Andreas & Marcus. Pezon med fru och barn. Hans bröder med barn. Men jag har letat ska gudarna veta. Sagt till mig själv de tre-fyra gånger som jag tagit med en förälskelse till läktaren för testet, att det här kommer hon förstå. Att jag i och med biljettspärren äntrar en annan värld, att det är ok att vara Dr Jekyll & Mr Hyde. En värld som betyder så mycket för mig och som jag vill att den andra personen ska förstå. En värld jag inte är geni nog att förklara i ord, utan hoppas att upplevelsen ska göra det tydligt för henne. De har alltid gillat min passion, mitt hat till och med men aldrig riktigt förstått. Trott att det var som vilken hobby som helst, inte förstått att för Hammarby har jag sjukskrivit mig för att kunna se matcher, ljugit för vänner som jag bokat middagar med. Allt sådant för att stå på läktaren. Ingen har riktigt förstått varför jag inte riktigt funkar normalt på en matchdag efter lunch, varför jag känner mig utbränd inför en säsongspremiär. Ingen har riktigt förstått att när jag skriker med hat så är det på riktigt på plats. Att jag lika gärna festar med huliganer som med julgranar.

Den radikala delen i mig själv blir "värre" för varje säsong som går. Min kärlek växer för de på plan, för klubben och för mina vänner på läktaren.

Jag tror att jag har funnit en person som förstår den delen i mig, det räcker mer än väl. Som jag sa till Isobel igår:

"Den andra delen att min partner ska älska Hammarby på samma sätt får jag drömma om, men inte förutsätta att den infinner sig."

Jag vet att tiotusentals män & kvinnor vet vad jag menar. Det är ni som är supportrar i det här landet. För er finns all min kärlek & mitt hat. För er som inte kollar på himlen för att se om det blir bra "fotbollsväder" innan ni köper plåt. För er som lägger ner en stor del av er inkomst för att följa ert lag. För er som njuter av fotboll i december i Royal League. För er som vant er vid polisvisiteringar. För er som blivit slagna av maktfullkomliga vakter. För er som gråtit, lidit, skrattat och älskat. För er som protesterat. Fö er som skrikit hora. För er som skakat på huvudet. För er som inte kunnat prata dagen efter match. För er som lagt sista kronorna på matchbiljett i månaden, trots vetskapen att det inte blir mat alls sista dagarna. För er som är supportrar. För er fanatiska underbara människor. Jag älskar er innerligt, på riktigt.

Signerat
Richard 15/11 2006, hemma på Söder med anteckningsblock.

Denna kvällen följdes upp av Oasis på O-Baren tillsammans med Gustav och massa annat underbart folk. Det var upp och hoppa på sofforna, allsång och mycket kärlek.

9 Kommentar/-er:

skrev Anonymous Anonym:

Bra skrivet!
Skulle dock inte vilja ha en flickvän som uppskattade fotbollen (och allt runt omkring) lika passionerat som jag. Det är min frizon. Hon får gärna förstå och uppmuntra, men dagen då hon står 07.00 på centralen en söndag för att åka till Borås för att se när gnaget missar guldet, då gör jag slut. För en sådan person kan man ju inte vara tillsamans med....

16 november, 2006 15:44  
skrev Blogger sakine:

Hah! Men Slätti då. Tänk om folk tror att jag är så där generös med komplimanger till alla? Det är jag inte. Så ta till dig.

Men framförallt är jag sotis på dej som har en snygg tjej.

Att du inte påverkas av väder innan du fixar plåt är däremot totaaaalt obegripligt.

16 november, 2006 16:21  
skrev Blogger Redaktör Slätt:

Anonymous: Tackar! Nja, jag får väl hålla med dig om att det får gärna vara på ett något lägre plan. Fristaden är ju ändå en fristad på riktigt när man är ensam med vännerna. Plus att jag nog inte gärna hade satt henne i en av Bajens bortabussar. Värdelös musik, porrfilmer och ynglingar som fyrar av pyro inne i bussen. Fan, inte ens jag orkar ju med det nästan. Nu är det egen bil eller tåg allt som oftast även om det varit tragiskt tunnt på bortaresefronten för min del i år.

Saki: Åh, du är fin du! Jag tar till mig. Haha, du blir ju sotis så enkelt eller inte enkelt men de du träffat har du ju baxnat inför. Du får träffa Jenny snart, vi ska nog till Riche en runda ikväll så du vet var den snygga finns.

Väder är en ickefaktor när det gäller fotboll, låt det snöa, regna, hagla eller va fan som helst. Jag tar inte notis om det under matchen ändå.

16 november, 2006 16:51  
skrev Blogger Isobel:

å hjärtat, men det är verkligen romantik på riktigt! Att hitta någon som begriper känslostyrkan och som står ut med en även efter vändkorset.

Alltså, jag har ju åkt i en del bortabussar, men nej. Inte mer! Det är nog iofs ålder mer än kön. Sista bussresan var till Helsingborg förra sommaren. Först torska mot fucking HIF, sen åka 7 timmar hem med tonåringar som spelar ashög black metal hela vägen och själv ska man upp och jobba dan därpå....

16 november, 2006 17:23  
skrev Anonymous Tim:

Lätt för dig att hylla supporters som kan slänga pengar på Royal League-matcher. Alla har inte den förmånen...

16 november, 2006 22:39  
skrev Blogger Redaktör Slätt:

Tim: Jag är inte avundsjuk på dig. Vet hur det var 2004 när vi stod utanför första säsongen av RL, inte alls kul faktiskt.

17 november, 2006 14:02  
skrev Anonymous Tim:

Nåväl, nu är det ju inte så att jag tycker att RL är det smartaste påfundet någonsin. Men jag vidhåller vad jag alltid sagt: hur keff den än är, är alltid FCK, Midtjylland och Lilleström bättre att träningsspela mot Vasalund, Väsby och Brage...

17 november, 2006 17:45  
skrev Anonymous Anonym:

Jag trvis väldigt bra med att min kvinna inte följer med i sportvärlden. Visst, vill man dela känslor med sin partner, men lärdomen hittills i livet är att relationer håller längre om man ger varandra lite luft och låter den andra leva ett eget liv. Och skulle jag vara tvungen att välja mellan min kvinna och fotboll är valet hur enkelt som helst.

Min kvinna bär mig genom elden om det så behövs nämligen. Och jag henne.

17 november, 2006 19:49  
skrev Blogger Redaktör Slätt:

Tim: då har vi ungefär samma syn på RL. Plus att den håller sillyseasonsaten som bänkvärmare snarare än huvudrollsinnehavare som brukligt i januari.

Hermann: Nej, inget ska dras till sin spets i den här frågan givetvis. Fast en kvinna/man som inte ens förstår en annan persons engagemang kan ju leda till minst sagt stora slitningar i värsta fall. Därför behöver man inte dela passionen, men väl förstå varandras olika passioner - som vanligt helt enkelt i en relation. Tvingar någon mig att välja så är det där också en väldigt enkel sak för min del att besluta och vi väljer samma sak i så fall Hermann. Har inte hängt med på den nya ramsan i klacken sedan några månader tillbaka med något om att "du är allt i mitt liv" eller något sådant. SÅ sjuk är jag inte.

20 november, 2006 08:35  

Skicka en kommentar

<< Hem

Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com Media och Journalistik bloggar Film & TV bloggar Blogg