30 mars 2007

Sista dagen på Insider

Då har man haft sista programmet för säsongen av Insider igår och det blev en helt ok tittarsiffra igen, 375 000. Bättre share än Efterlyst också. Inte något att klaga på egentligen, även om jag hade hoppats på en siffra över 400 000.

Önskar att jag kunde delge en av de värsta dissningarna ever som skedde innan sändningen, men jag gillar inte att hänga ut folk på det viset. Men roligt var det, och galet hårt av personen som utförde dissen mot en mycket tung människa. Önskar själv att jag kunde ro hem såna saker, men det ligger inte riktigt i min natur.

På måndag är det nytt projekt och det kommer bli galet roligt, inte ens i närheten av Insider utan över på andra sidan. Hade man arbetat på SVT hade det varit en omöjlighet med sådana tvära kast. Därför älskar jag Strix. Noll prestige, bara bra tv.

Snart dags för en lunchöl med Gustav.

29 mars 2007

Mi bird says...

Förresten, jag vill inte peta i nåns bittra öga nu, men vet ni hur fantastiskt det är att ha en man som man älskar av hela sitt hjärta och som älskar en tillbaka och som tycker om att göra typ samma saker som en själv? våren är här och den är bara början. han och jag kommer att bli alkoholiserade, parkilggande, efterfestande as men är inte det livet?!

Det är så min flickvän ser på mig och jag bara ryser av välbehag.

Anywho, ikväll är det sändning och i studion återfinns en minst sagt tung panel. Justitiekansler Göran Lambertz, före detta justitieminister Thomas Bodström, advokat Kerstin Koorti och Vita Bandets Caroline Willfox.

Vi ska diskutera vad som är våldtäkt och vad som är samlag. Det blir nog lite kontroversiellt tror jag.

Are you England in disguise?


Det här är lätt att förklara. Om vi bortser från Elmander som var bäst på plan igår och tar oss till näst bästa svensk igår på Windsor Park så kommer nämligen Daniel Andersson. Sidleds-Danne! Vem är förvånad över förlust om Sidleds-Danne är näst bäst i Sverige.

I övrigt, jävla va jag kunde sjunga med i soffan till Nordirlands ramsor. Det var som en uppvärmning till Söderstadion.

27 mars 2007

Figge, Persson & jag

Minns vagt när jag träffade Erik Fichtelius första gången. Jag har för mig att det var en föreläsning på JMK, han orerade garanterat om sin senaste bok. Nyhetsjournalistik - tio gyllene regler.

Om att aldrig hamna i en beroendesituation till politiker, näringsliv eller fack. Det var sådant som studenterna på JMK fullkomligt gick igång på, mången mungipa rann det dregel ur. Själv gick jag inte på JMK, men kvällsföreläsningar smet jag in på om jag orkade och hade tid.*

Figge var stor på den här tiden, mycket stor. Han och KGB var ständiga kombatanter och jag tror att de hade ett horn i sidan till varandra långt tidigare än vad som blev uppenbart 2002. Då kom avslöjandet om Fichtelius hemliga kontrakt med Göran Persson. En komisk detalj som jag minns allra mest från Figges orerande, jag vill bestämt hävda att det var Figge men en gammal kollega säger att det nog var en riktig JMK-kuf, och skjutjärnsliknande stil som lät som en vietnamvet - We don´t take prisoners. Fast Figge sa; Det finns inget som heter off the record.

Jag vet inte hur många som inbillade sig att världen fungerade så där de satt i skolsalen, för det gör den ju givetvis inte. Jag gör fler intervjuer off the record än jag gör för publicering. Så funkar människor, information hade aldrig kommit fram om det inte vore för källskyddet. Dock har jag en hållregel som jag kämpar hårt med, de som är i behov av källskydd är de som säger saker som kan ge repressalier på deras arbetsplats eller i deras liv. En makthavare högt upp i toppen är inte i behov av skydd i samma utsträckning. Därför har jag inga som helst problem med att använda dold kamera eller att banda telefonsamtal med makthavare utan att berätta det för dem. De kan spelreglerna bättre än vad jag själv gör, förhoppningsvis. Annars får de väl ringa in Paul Ronge, ytterligare en gång.

Så kom i alla fall resultatet från Fichtelius elva år och jag har tittat på de fyra delarna. Fichtelius tycker att han dömts ohörd, att folk (läs journalister) skrivit sönder/hyllat innan programserien är färdigsänd. Om detta är det bara att hålla med om, men inte heller något som kommer överraskande för Herr Fichtelius.

Vad fick vi då veta om Persson i serien Ordförande Persson? Egentligen bara en sak sitter kvar på min näthinna, att han är en människa av kött och blod. Kärlek blandas med förakt. Uppskattning är svårare att ta emot än kritik. Att han njöt av makt.

Detta har Fichtelius varit mycket duktig på att förmedla, däremot tycker jag inte att den varit särskilt bra på att skildra strider mer än på ett personligt plan. Sista delen var alldeles för snål med hur Persson kunde underskatta alliansen, så länge och så benfast.

Sedan är det märkligt hur en del kollegor nu säger att de kommer sakna Göran eftersom Reinfeldt är så tråkig. Läs här och är. Det är som en kollektiv minneslucka tagit sig in i deras hjärnor, för vem minns Göran som en rolig prick de första åren som finansminister och statsminister?

Nu väntar jag med stort intresse på hur allt material ska tillgängliggöras för den breda allmänheten, låt det nu bli det projekt av öppenhet ni har gaggat om. Upp med rubbet på hemsidan, hundra timmar klarar sidan utan problem. Jag kommer se varje minut för att se hur förtroendet växte dessa två män emellan.

* Senare blev det publicistklubben som tog över den rollen. Nu tycker jag nog mest om kufiska politiska seminarier och att dricka öl med kollegor.

22 mars 2007

TV-gala, fylla och jakten på en adapter

Såg ni en man i kavaj, vit skjorta och slips löpa runt som om jordens undergång var förestående på Birger Jarlsgatan, Nybrogatan och Riddargatan så kan jag berätta att det var jag. Klockan var 22.30 ungefär. Nu kan ni på Öster sluta oroa er för att det var en järnspettsman som var lös. Det var bara jag, på jakt efter en adapter till hörlurarna.

Att spela musik utan lurar, det går inte. Eller det går, men man kan bara välja låtar där man kan intro/takt fullständigt utantill. Igår kunde jag nog inte dra mig till minnes varken takt eller intro på grund av någon tv-gala där vi inte vann något pris.

Tack ni tre krogar som hjälpte mig med adaptrar. En av dem funkade utmärkt efter att jag brukat kniv och visst våld på att föra samman dem. Jag tror att det var adapter nummer två som jag erhöll på Soap Bar, tack tack tack. Ni räddade mig och Dana på ett förträffligt vis.

Redaktionen är öde, bara jag och en praktikant på plats. Alla andra är fulla. Det är nog jag också men jag sitter fan här och mår dåligt. Alla andra mår dåligt i sina varma mjuka sängar.

Genialt - i det lilla

Stureplantelevision lanserar Celebrity Flipper. Älska skiten. Älska bröderna Schulman.

Hade jag varit känd hade jag utan tvivel varit Pontus Gårdingerstyle om någon ville skämta på min bekostnad.

20 mars 2007

Cunts are still running the world

En dag som den här citerar jag endast Jarvis Cocker, tar två Citadon och går in i redigeringen för att jobba. Så man slipper tänka på skiten.

Cunts are still runnning the world, cunts are still running Hammarby.

19 mars 2007

Inte så kul, nej

Feberfrossa hela natten, ömsom störtsvettningar ömsom skakningar. I dag mår jag konstant illa och har vid ett flertal tillfällen varit löjligt nära att spy. Då känns det underbart att veta att man ska åka till Örebro för att göra en intervju som jag inte kan boka av eftersom jag nu har en vecka till sändning. Sådana här dagar känns det sådär att arbeta.

Mental härdsmälta

Enligt Uppdrag Gransknings projektledare Nils Hansson kan det vara generellt svårare för kvinnor att arbeta som reportrar på en redaktion där det centrala är konfrontation av makthavare och utkrävande av ansvar.

Jo men se goddag då. Nils Hansson har ju en skön syn på kvinnor. I hans värld ska de nog hellre hålla på med knyppling, fredagsbilagor eller kultur. Inte hård granskning, de verkar inte vara byggda för det om jag ska tolka Hansson.

Skönt att det är bättre klimat på Strix och Insider. Jag tror att det är merparten kvinnor här när jag blickar ut över redaktionen. De är alla grymma.

15 mars 2007

Minnen från fornstora dar

Recap av gårdagen:

Öl och cigg hos Jonas. Mycket trevligt, en full Gustav redan vid ankomst. Skrek på oss när vi prata över en Pluralåt. Bad givetvis honom att dra åt helvete, även om jag också älskar Plura. Jonas har mycket mycket god musiksmak, en snabb blick över skivsamlingen och en cd-rygg som ej går att ta miste på "Sabres of Paradise". Det var dock inte den vi var på jakt efter. KSMB och låten sexnolltvå. Jag tror bestämt att endast jag och Gustav har dyrkat den låten för det var bara vi som sjöng, endast Gustav som lirade luftgitarrsolo.

Som Kim sa: Det är humor med luftgitarr från en människa som uppenbarligen inte spelar gitarr. Gustav tog inte åt sig, han märkte inget i alkoholdimman.

Baba: Hälsa på Dake och Lorenzo, någon gårdare och suveräna bartendern som jag aldrig minns namnet på. Tre bärs och tre järn för en hundring, det är väl det som kallas inköpspris. Jonas och jag pratar om filmen som visas i baren längst in till höger. Av någon fullkomligt obegriplig anledning visar de någon dokumentär med Good Charlotte. På väggen hänger deras affisch också, vid sidan om legendariska soulsångare. Märkligt, minst sagt. Vi saknade båda Oasisspelningen de hade förut på filmduken. Sedan hamnade vi en diskussion om My Chemical Romance är bra eller ej. De är dåliga för att de är i den där genren, men hade inga andra sådana band funnits hade de varit bra. Vi bestämde oss för att vi gillade en del grejer på fyllan. Bra så.

Teatron: Får se om ni får läsa om det hos Gustav, men det ser i alla fall bättre ut på fronten än före Teatron igår. Fina Kornél bjöd på sista ölen, sedan kände jag att jag dog. Ingen ork och massa jobb att ta itu med drog mig hem till flickan.

På apfyllan lyckas jag kasta ur mig att jag står för middag i dag. Nu måste jag göra hasselback och något till det. Men det blir fint. Jag älskar skiten ur henne så det blir fint.

13 mars 2007

Populärkulturens förra generation

Television stavas det vackraste mediet, inte det mest krävande alltid - det är radion, men inget blir så vackert som i blåa flimret i en lägenhet i en förort.

Minns tillbaka till tiden i småstaden Värnamo. En lärare skickade runt enkäter i åttonde klass där vi skulle uppskatta mängden tid vi lade ner på fenomenet television. Jag vann utan konkurrens i klassen. Förlorade, menade nog min lärare. Detta till trots var jag inte enbart-sitta-och-glo-ungen. Tvärtom. På den tiden hann jag också med åtta pass i simhallen varje vecka. Satt dessutom på heltäckningsmattan framför stereon i tid och otid, ändå såg jag mest på tv i min klass. Önskar att jag hade kvar den där enkäten så att jag kunde påminna mig själv om exakt hur mycket tv jag måste ha sett för att ha varit den mest skadade ungen i staden.

Det var underbara mainstream PM på den tiden. Nu har kidsen så mycket att välja på att jag är avundsjuk och önskar att jag fick vara tretton och hänga med i indievärldens Stockholm genom Virtanen på TV8. På min tid var det AM och Radio Luxemburg. RADIO LUXEMBURG! Var det en klar kväll och stjärnorna gnistrade kunde man på pappas rörstärkarförsedda radio få in en kanal från London.

Jag både älskar och hatar tillgängligheten för de yngre generationerna av i dag. Nu är det hur lätt som helst att vara uppdaterad på exakt vad som är inne och inte. Tiotals med livsstilsmagasin, tv-program och radio via nätet kan hålla en uppdaterad så in i helvete.

Då. Då var man tvungen att jaga som en dåre efter den informationen, om man ville vara lite mer nere med världen än att läsa Okej var man tvungen att lägga ner många timmar varje vecka för att hänga med. De otaliga resorna med mjölktågen till Göteborg och skivaffärerna. Hemma i Värnamo fanns bara Ulfs bokhandel och ja, ett hyfsat begränsat utbud av ny vinyl. I dag, starta dator och ladda hem. Jag undrar ibland vad det är för populärkulturell värld som kidsen växer upp i, allt som kommer gratis på något vis. Det kan inte vara samma sak som att kunna droppa att Stone Roses debut är tung, det måste vara en stor skillnad. Då kunde man snudd på vara ensam om att känna till att ett sådant band ens fanns, i alla fall i en liten stad som Värnamo. I dag vet alla det ett år innan skivan ens är släppt.

Samtidigt är jag glad att de som sitter kvar hemma i Värnamo och är tolv-tretton inte behöver känna sig svältfödda på populärkultur, men jag önskar att de kunde få ha minnen i framtiden som inte stavas YouTube.

Supporterkultur, post 123

...fansen var en fröjd i går. Efter alla svinerier och tragedier under Europas fotbollsvinter var det så skönt att bli påmind om att det fortfarande kan se annorlunda ut. Jag vet inte när jag såg så många barnfamiljer på en match senast.

Suck. Då vet vi återigen vilken form av läktarkultur media vill se. Fan, jag gillar ju dig så starkt Jennifer Wegerup. Antingen har jag varit blind eller så är det första gången du ger dig in i moralismen om läktarlivet.

Fan. Fan. Fan.

Tror ni på allvar att ni vill se enbart massa barnfamiljer på läktarna? Är det därför ni älskar att sitta på södra på pressläktaren och imponeras av vår klack? Är det barnfamiljerna som skriker sönder sina halsar för att pusha laget framåt?

Nä, just det. Ändå är det de ni hyllar och älskar. Miffon.

09 mars 2007

Polislogik?

Polislagen står över grundlagen, fick jag reda på igår av en kriminalinspektör från Stockholm. Undrar vad Justitieombudsmannen kommer säga om det. Läsarna uppdateras när så är möjligt.

Ett gäng fulla Zlatan

Lantz i P1, torsdagen 8 mars klockan 15:15.

Igår så gick sverigedemokraten Mattias karlsson ut med att han inte upplever Zlatan som svensk med orden ”han har ett kroppspråk och ett språk i allmänhet som jag inte uppfattar direkt som svenskt". Och då är det ju lätt att börja fundera över vad karaktäriserar ett sverigedemokratiskt kroppspråk.

Hallå Richard Slätt som är reporter på tidningen Expo.

- Hallå hallå Annika.

- Alltså vad är ett sverigedemokratiskt, vad karaktäriserar ett sverigedemokratiskt kroppspråk skulle du säga?

- Vi får väl generalisera lite och det är väl det som han själv gör så det tycker jag är helt ok.

- Mmm.

- Han, för det är en man givetvis. Han håller armarna i kors, väldigt osäker. Livrädd för allt här i världen.

- Vilken form av kors håller han?

- (skratt) Men han håller dem nära kroppen för att försöka skydda en form av privat sfär för han är livrädd att någon ska komma han in på livet. En bister min läggs på detta, en sverigedemokrat ler inte. Vecken i pannan de är så djupa att man skulle kunna använda dem som någon form av arkiveringssystem för kommande räkningar. Alla de här sätten att försöka framhäva sig själv som svensk de lever ut i alla de här konferensrummen som de sitter i hela dagarna. Furu- och björkmöbler och tråkigheter. Det slutar ju alltid med att man måste lätta upp det på kvällen och ta en pubrunda. Då ändras ju det här kroppspråket i takt med att promillehalten stiger.

- Det blir lite mer brittiskt eller?

- Ja, och sedan går det till och med över till att bli det här som inte är då svenskt klassiskt kroppspråk. Till slut så blir de ett gäng fulla Zlatan.

- Man vet inte vem man ska säga grattis till.

- Inte jag heller.

- Hur sitter du själv just nu?

- Just nu så sitter jag framhävandes med en fruktansvärt dålig kroppshållning som man har när man sitter framför datorn hela dagen.

- Ah, axlarna fram och ingen stretch.

- Precis.

- Ah, då ser jag det framför mig. Tack snälla för att du klargjorde det här för oss.

06 mars 2007

Reserutten från helvetet

Jaha, så jag skriver inte så mycket för tillfället. Nähä, men då kan ni smaka på städerna jag ska besöka den närmaste veckan så förstår ni kanske bättre.

Söderköping
Karlstad
Kil
Luleå
Umeå
Norrköping
Örebro

Så funkar det. Sedan sitter jag gömd i en redigering i ett litet tag innan nästa program går i luften 29/3. Sedan börjar jag på nytt projekt, det är det som kallas för en säsong i den här mediefabriken.

02 mars 2007

Efter regn kommer solsken

Insider drog igår hem 540 000 tittare, vilket är enormt bra. På slotten är det bara Sportnytt och de regionala nyheterna som klår oss och de är ju marksända. Vi hade 200 000 fler tittare än TV4:s Nyheterna klockan 22.00 och vi var bara femtusen bakom fyrans sjunyheter.

Det kan vara svårt att se det här framför sig, exakt hur mycket folk det var som satt och såg programmet. Men. Tänk er 33 stycken Globen, fullt utsålda som om det vore Springsteenkonsert, då vet ni hur många. 33 stycken, undrar om det ens får plats om man använder typ hela Södermalm.

Grattis till Peter Ekstrand och mig själv som var inslagsproducenter igår.

Just det, 5 jävla 1.

Uppdatering: Här kan ni se programmet.

Skit i tabellen.... Bajen bäehhhhhh

Jag orkar inte. 5-1. Jaha. Får jag dö nu?

Bara en träningsmatch, men en person (läs tränare TG) som varit i klubben runt sex månader ska fan inte börja prata om våra färger. Du är inte Hammarby, inte på många många år så ge fan i att prata om färgerna.

Slutsats: Hade inriktat mig på att Allsvenskan 2007 skulle betyda en plats i mitten av tabellen. Hej, nu är det dags att göra som på 1990-talet.

Hej botten, det var ett tag sedan.

Bottenplaceringen:
Åh, jag har saknat er grönvita mer än ni anar. Det är inte alls lika roligt att kasta ut ÖIS och sådana västkustlag. Ni är ju mina nästa kunder, tror ni är ensamma om att ha klippkort.

Förresten så är det roligt att se vad som sades inför matchen. Vi hade precis torskat med 4-0 mot Köpenhamn, men Tony Gustavsson verkar vara en spin doctor av den bästa skolan.

- Jag vill se en fortsättning på vårt aggressiva försvarsspel, och kanske stärka ytterligare några detaljer i vårt positionsspel i försvarsspelet.

Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com Media och Journalistik bloggar Film & TV bloggar Blogg