23 november 2006

Lost Boys

Känner mig lite sliten, men ganska duktig ändå med tanke på förutsättningarna som borde skvallrat om hårdare kvällar och nätter.

Original-Debban i tisdags dög. Jag var inte lika begeistrad över Five O´Clock Heroes som de andra. Det var en tre plus-spelning för att vara en tisdag, och hade det varit en torsdag hade det inte varit mer än två plus. Amerikansk ungdomsrock som hörts tidigare, helt ok och inte sämre än några andra. De skulle dock behöva monsterpromotion för att bli stora i Sverige som jag ser det. Förbandet, Duke Special, var udda - killen på percussion spelade bland annat på en plockad kyckling i trä. Fruktansvärt stort minus får ljudteknikern för kvällen, stamteknikern dessutom. Ljudet var så splittrat att jag först trodde att bandet var helt otajt - det visade sig snart att ljudet bara studsade som en fucking gummiboll i vakuum. Jag vill lägga in den brasklappen, Five O´Clock Heroes kan alltså ha varit riktigt bra, men jag surade ur så in i helvete på ljudet att det fanns inte. Två burgare vid halv tolv och i sängen runt midnatt kändes alldeles lagom.

Teatron! Det här kan bli ett riktigt bra ställe, det har alla förutsättningar för det med Kornél och Sebastian som ansvariga. Mental rådgivare i Carl M Sundevall suger ju inte heller. Premiären bestod i sinnesjuka mängder drinkar. Bartendern Anders Dahlstrand hade fått flytta från Whiteroom till Teatron och bara att ge eloge till männen bakom baren. Att under två timmar non-stop langa drinkar till oss som hämtade kvartetter glas varje gång är en stor bedrift.

Det hade vitt och brett talats om en imponerande ljus- och ljudbild och gällande ljudet är det bara att instämma. Det var det sjukaste ljudet, sådär perfekt satt att gick man en meter från dansgolvet så kunde man prata utan att skrika till varandra - vanlig samtalston funkade nästan. Mäktigt värre. Ljuset kommer garanterat att ta sig, sådana där manicker är inte helt lätta att lära sig programmera så det kommer bli mycket fint det där.

En av vakterna, kvinnlig givetvis, ska dessutom ha otrolig cred för att hon insåg att det inte var det vanliga Sturefolket från Laroy och liknande som skulle vara på Teatron. Det sulades isbitar över halva delen och ingen överilad aktion från hennes sida. Kom gåendes från sitt hörn mellan borden och sade til de delaktiga att lägga ner på ett lugnt sätt. Sedan förbi mig igen och hon fick hålla min hand för att inte ramla i det lilla kaoset. När det upprepar sig två minuter senare så gör hon om samma procedur, lugnt och stilla och det blir lugnt. Hade lika gärna kunnat sluta med massutslängning första kvällen. Så stor cred till vaktstyrka och ägarna som måste förklarat det på ett lysande sätt för vakterna inför tillställningen.

Monsterstor blandning på folk var det också och till och med någon ankfrilla syntes till på dansgolvet, bara de inte får för sig att det är deras place så kan det bli riktigt underbar stämning. Plus att det är treställe och säkerligen kan sno några människor lite tidigare från Riche. Sedan gamla Berns har det liksom blivit ett vakuum direkt efter Riche klockan två. Perfekta tiden på Spyan infinner sig enligt mig någon gång vid tre. Nu blir det ändå att man går dit efter Riche, om man inte orkar släpa in sig på East. Nu finns ett riktigt bra ställe till tre för dansanta människor. Marie Levau får det nog ännu tyngre nu än tidigare att behålla folket på Söder.

Minus: Drinkarna var grymma, verkligen. Men när ett visst antal åkt ner konstaterade vi att man smakade sura uppstötningar och halsbränna - och det ska det ju inte göra. Sedan tog man fem till och så sket man i det. Lyckades med konststycket att även denna kväll nobba Spyan för att åka hem med tjejen.

Ikväll: Bröndby hemma, ett par 19-kronors på Gröne Jägaren troligtvis först. Gillar inte: PFO gone, Pablo gone, Stoor gone. Gillar: Sebastian still here!

Sedan fest med bland annat NG och vi får se hur duktig jag kommer vara ikväll - lönen kommer ju in efter midnatt så möjligheterna till en rejäl kväll finns onekligen. Men vore skönt att kunna ladda för morgondagens vita då fabulous Lovisa spelar, så kanske tar man tuben hem även inatt.

21 november 2006

I am not alone

Jag får alltid be om ursäkt för att jag inte kan para ihop namn och ansikte på personer som jag bara träffat någon gång. I vissa fall räcker inte hundra gånger. Jag får alltid för mig att en person som heter Johan egentligen heter Andreas, rätt jobbigt.

Tack, för att jag inte är ensam. Posset på Spyans Nacht har hängt ut en stackars tjej som min flickvän, fast det är det ju inte. Inte ens likt, plus att hon ser very very ung ut.



Jenny tyckte inte det var komiskt på det viset som jag och började yra i soffan igår.

"Detta är en no win - no win situation..."

- Hur menar du då?

"Alltså är hon snyggare än mig så kommer alla tycka att du har bytt ner dig och är hon fulare än mig så kommer folk tro att jag är så ful som på bilden, egentligen..."

Ehhhh, näppeligen där hängde jag inte med. Men nu har det i alla fall vidarebefordrats till tunga Kornél, så att hon på bilden ska sluta få frågor om vem hon är ihop med, utan att veta om det. Och jag kanske inte får frågor i rökrutan om varför jag bytt tjej på så kort tid på fredag när det är dags för Nacht igen.

Nacht är på något vis ultimat. Jenny råälskar electro och framför allt drum and bass. Hon älskar London för klubblivet. Jag gillar electro, gillar att dansa - men mest vill jag bara träffa folk och då lämpar sig vita och området mellan vita och Victoriasalen och givetvis fucking rökrutan. Dana och jag kom fram till att nog halva kvällen spenderas utan alkohol i den där rutan, där det uppstår kölappsystem någon gång vid tretiden.

Så hon vet var jag finns och jag vet var hon finns. Ultimat och man behöver inte leta om man vill se henne, vilket man gör rätt ofta av förklarliga skäl.

Uppdatering: Som fenomenala Marla påpekar i kommentatorstråden så är detta ett utfall av den yngre generationens ironi. Tittar man på alla bilder och läser alla bildtexter uppenbarar sig detta då Karin Winter inte alls ser ut så. Skönt att vi har redit ut det här.

Uppdatering med sanningen: Från Kornél:

Alltså, de där bildtexterna är inte helt tillförlitliga. De är mest ett medel för att få ut alla aggressioner mot våra bästa gäster och vänner. Det är inte ironi, bara illvilja!

Dagens "Vi har en idiot till sportchef och alla borde avgått för länge sedan!"

GVSU väljer att vara nyanserade.

Sanningen i mitten, typ.

Principer är principer, men inte alltid tydligen. Alltså. Väljer ni att säga något, välj då för bövelen att säga allt. Inte lite, utan allt. Om ni nu ska bryta mot principer till att börja med.

16 november 2006

Mitt manifest

Sakine: Hur gör du?
Rätt & Slätt: Inte vet jag. Alltså jag gör väl inget speciellt. Jag är väl inte helt osnygg, klär mig väl ok, har ett jobb inom ett kul område och så är jag ju ganska rättfram som person. Andra väntar och det gör inte jag.
Sakine: Och så har du en underbar personlighet!

Innan detta hade Saki skrikit om att min flicka minsann inte får vara sådär snygg, då skulle hon bli arg. Snyggare svarade jag och hon blev pseudolesbisk ännu en gång.

Jag kan inte ens identifiera den egenskapen, en underbar personlighet. Att jag ser ok ut, har ett skönt kneg och är på det jag ser jag/Märker jag men inte att jag kanske automatiskt har en fördel i grunden känns ju typ som fusk.

Jag har flera gånger sagt att jag vill ha en flickvän som Isobel. Jag förstod det på allvar när jag följde med när Djurgården kvalade till Champions League. Då förstod jag på riktigt att vi var en och samma person.

Inte det att jag vill sno Iso från en eventuell partner utan att förstå passionen som andra omöjligtvis kan sätta sig in i.

Igår sa Isobel att mitt test med Jenny var romantik. Jag förstod direkt vad hon menade, men hon förtydligade att hon menade allvar. Att ha någon som står ut med en på ståplats är stort, så stort att det inte går att förklara. Det är väl som kärleken. Den känns men endast ett fullständigt geni kan förklara det för sin omgivning. Har ni läst den personen, säg gärna till så att jag får läsa den. Några har i allra bästa fall snuddat på den mörka sidan. Hornby är ingen stor stilist men drömmen är jag övertygad handlar om att på riktigt förklara. Men man måste läsa mellan raderna plus att ingen han möter i böckerna på riktigt förstår honom. Ingen som han vill dela livet med i alla fall.

Jag har min klick där på Norra som förstår mig. Linje 17, Chris, Andreas & Marcus. Pezon med fru och barn. Hans bröder med barn. Men jag har letat ska gudarna veta. Sagt till mig själv de tre-fyra gånger som jag tagit med en förälskelse till läktaren för testet, att det här kommer hon förstå. Att jag i och med biljettspärren äntrar en annan värld, att det är ok att vara Dr Jekyll & Mr Hyde. En värld som betyder så mycket för mig och som jag vill att den andra personen ska förstå. En värld jag inte är geni nog att förklara i ord, utan hoppas att upplevelsen ska göra det tydligt för henne. De har alltid gillat min passion, mitt hat till och med men aldrig riktigt förstått. Trott att det var som vilken hobby som helst, inte förstått att för Hammarby har jag sjukskrivit mig för att kunna se matcher, ljugit för vänner som jag bokat middagar med. Allt sådant för att stå på läktaren. Ingen har riktigt förstått varför jag inte riktigt funkar normalt på en matchdag efter lunch, varför jag känner mig utbränd inför en säsongspremiär. Ingen har riktigt förstått att när jag skriker med hat så är det på riktigt på plats. Att jag lika gärna festar med huliganer som med julgranar.

Den radikala delen i mig själv blir "värre" för varje säsong som går. Min kärlek växer för de på plan, för klubben och för mina vänner på läktaren.

Jag tror att jag har funnit en person som förstår den delen i mig, det räcker mer än väl. Som jag sa till Isobel igår:

"Den andra delen att min partner ska älska Hammarby på samma sätt får jag drömma om, men inte förutsätta att den infinner sig."

Jag vet att tiotusentals män & kvinnor vet vad jag menar. Det är ni som är supportrar i det här landet. För er finns all min kärlek & mitt hat. För er som inte kollar på himlen för att se om det blir bra "fotbollsväder" innan ni köper plåt. För er som lägger ner en stor del av er inkomst för att följa ert lag. För er som njuter av fotboll i december i Royal League. För er som vant er vid polisvisiteringar. För er som blivit slagna av maktfullkomliga vakter. För er som gråtit, lidit, skrattat och älskat. För er som protesterat. Fö er som skrikit hora. För er som skakat på huvudet. För er som inte kunnat prata dagen efter match. För er som lagt sista kronorna på matchbiljett i månaden, trots vetskapen att det inte blir mat alls sista dagarna. För er som är supportrar. För er fanatiska underbara människor. Jag älskar er innerligt, på riktigt.

Signerat
Richard 15/11 2006, hemma på Söder med anteckningsblock.

Denna kvällen följdes upp av Oasis på O-Baren tillsammans med Gustav och massa annat underbart folk. Det var upp och hoppa på sofforna, allsång och mycket kärlek.

15 november 2006

Talpedagog någon?

Jag har ett problem. Ett problem som inte uppstår vid onyktert tillstånd utan alltid är närvarande i min munhåla. Jag kan inte säga bardiskdansande, inte på första eller femte försöket. Det blir alltid bardansdiskande. Visst, vi med rötterna i den småländska skogen har problem med en bokstav, men inte hela ord. Detta måste lösas, börjar bli tröttsamt att säga fel alltid.

Japp, dagens i-landsproblem fick en ny mening i mitt liv. Vilka är era ordfällor?

Kvällstips för rastlösa hemmasjälar:

Romeo på Tranan med Tom Pyhl och Fredrik Virtanen. Virren som i dag fyller år, han vill ha pussar och annat av kärlekstörstande. Han säger själv att han är över den fasen, my ass.

O-Baren där Magnus Carlsson och Robert Plaszczyk spelar skivor i en hyllning till ett av de bästa brittiska banden någonsin, Oasis. De som haft tur har en biljett till Zita för premiären av filmen och så är det dags för er att tjacka in samlingsskivan.

Kriiig på H62 gästas ikväll av en del medlemmar från Slagsmålsklubben, har inte fått info om vilka men de kör i en konstellation live.

Spy Bar gör om Vita baren när Nacht-Kornél fyller 21 år. Flyger in tysk DJ och ja, det kan väl inte bli fel.

Se där, en helkväll. Frågan är hur det ska hinnas med bara.

För övrigt har Djungeltrumman öppnat upp så smått i Sthlm, under överinseende av en Gurkbasurk.

14 november 2006

Den riktiga fotbollsgalan

Gårdagen i soffan slutade med att jag stängde av ljudet på apparaten och lyssnade till underbar New Order, den musiken fick fotbollskänslan att gå i höga vågor. Det som utspelade sig på scenen var för bedrövligt för att jag skulle orka med det. Tror man på fullt allvar att Take That har minsta riktig anknytning till fotboll så arbetar man som artistbokare på TV4. Melody Club, ja herregud.

Den riktiga fotbollsgalan utspelade sig på TRE HÖRNOR STRAFF. Eller vad som sägs om en jury som bland annat bestod av Johan Orrenius, Tobias Regnell, Ulf Roosvald, Isobel Hadley-Kamptz, Jesper Högström, Olof Peronius, Henrik Ystén, Tony Ernst, Erik Niva, Mats Weman, Henrik Rydström, Mattias Göransson och Olof Lundh.


Jag var också delaktig lite här och var.

Mina motiveringar till diverse kategorier finner ni här

Resultat i olika kategorier nedan.

Den gyllene badtofflan

Mr. Exclusive in Sports

Här hittar ni röstsummeringen av Årets vrål, Årets pungspark och Årets personlighet

13 november 2006

Hobbyelektrikerna fick rycka in

Torsdagen börjar med att bilen fastnar i en propp i riktning mot staden i höjd med Södertälje. Fotograf-Andreas och jag färdas ett par hundra meter på en dryg halvtimme. Vi suckar mest och förundras lite över fenomenet köer, hur de uppstår och hur de upprätthålls. Det blev i detta fall formulär 1 A, en bil som stod stilla i vänsterfältet. Ok, hade det varit en stor stadsjeep eller liknande så hade jag kunnat förstå trafikstockningen - inte när det handlar om en Fiat minibil. Vi kunde passera till höger om den utan att ens gå över i höger körfält. Fuckt up. Gullmarsplan beträds i alla fall en kvart innan avspark på Söderstadion. Varit nyfiken hela året på spelare som Guterstam och Lagerlöf, lite adept och mästare känns det som.

Vad fick man se i det där kvalet egentligen, undrar jag i efterhand. Slutsatsen att Häcken var så dåliga att de inte var värda att stanna kvar. Därför gick Brommapojkarna upp i Allsvenskan som jag ser det. Totalt blev det 4-1 i de två matcherna till BP, och det sextionde laget genom tiderna får se det allsvenska ljuset. Betyder med all sannolikhet att Bajen tappar sex poäng nästa säsong, läs lex Gefle och lex Öis för att vidare förstå detta resonemang.

Efter en halvlek har kylan bitit så långt in på min tunna kropp att jag tar taxi ner till Skånegatan och Popquiz på Pet Sounds Bar och möter upp Terry, Gustav, Hanna och Cissi (som snart vandrade därifrån, sistnämda alltså). Får plats i laget och det känns bra under tävlingen. Topp fem gastar Gustav och vi nickar instämmande. Terry får väl anses som den som knäpper flest, inte helt stolt dunkar jag in Guns ´n Roses "Civil War" på introt. När de rätta raderna läses upp börjar vi hänga med huvud, axlar, knän och tår. Topp 15 är sista tipset från någon i gänget. Det visar sig dock bli en femteplats och slut på finöl och here we go Carmen. Ett och vidare till Spyan där Gustav vill att jag ska hetsa mot Christian Falk om att jag är hans beskyddare. Får någon line jag ska dra och packad gör jag det. Får svaret att jag nog inte ska skratta när jag säger det för att trovärdigheten ska vara någorlunda.

Gustav får reda på att han hamnat på plats 100 på Stureplans hetaste singellista. Sista plats och inte ens bjuden på festen. Han var upprörd, typ. Att han inte fick gratisdricka allstå.

Femrullning och sedan hem till Gustav. Där uppstår en situation som leder till att den där Gurkbasurken inte kan blogga eller hålla kontakten på ett normalt sätt - alltså via nätet. Jag och Stellan spelar övertygande hobbyelektriker medan Gustav mest har ångest, med halvöppna ögon. Jag hamnar till slut på jobbet och Gustav och Stellan drar till Claes Ohlsson för att köpa en sockel. Det löste inte heller problemet har det visat sig.

Fredagen var lugn till en början och sedan snabbt ökande i tempo med förfest, ragglande till en tub och inhoppandes i Vita Baren ännu en kväll. Det bizarra fenomentet DJ-Battle fick en ny innebörd den där kvällen. Konceptet: Sätt två väldigt (läs sjukt) olika människor i ett DJ-bås och se vad som händer. Fienden-Christian och Christian Remröd lyckades både hålla sams och lyckas hyfsat med musikbyten från electro från 1983 till hip hop producerad förra veckan i New York. Remröd lättade snabbast från båset och Fienden-Christian hade en tanke på att kvart i fem kan man väl dra. Uppmärksammad av mig och Anna så förstod han att det kanske inte var den bästa tanken i världen, han höll ut den där berömda sista kvarten.

Eftersnack hemma hos Fredrik på Lilla Essingen och hemrullning vid åttarycket. Någon spydde upp chips innan vi somnade, det var inte jag.

Lördag & Söndag bestod i rekreation. En vanlig helg, minus utgång på lördagen.

Ja, så kan det också vara

Hade först tänkt att bara publicera ett citat och sedan önskat att Hammarby skulle agerat sådär förra året i matchen mot FC Mittjylland i Royal League hemma på Söderstadion. Sedan läste jag hela artikeln och allt var inte så enkelt, milt uttryckt. Eftersom jag tidigare berömt den tyska fotbollskulturen för att vara fri från inblandning från centralt håll och där supportrarna - utifrån sett - klarar sig själva och håller rent, så är det väl min förbannade plikt att säga att tydligen har även detta myntet två sidor.

Citatet jag hade i åtanke när jag läste Svenskan imorse var som följer:

Ledningen för Dynamo Dresden gick dagen därpå till skarp
attack mot polisen som beskylldes för att stå bakom ”en orgie av våld” med attacker på ”fredliga fotbollsvänner, barn och kvinnor”.


I fallet med dels marschen ut till Södertälje Arena och hemmamatchen mot Mittfyllan så var det polis och säkerhetspersonal som var drivande i att det blossade upp läktarvåld. Våld som startades av just pumpade snutar med teleskopbatonger och säkerhetspersonal med sjukt små kukar. Plus ett gäng livrädda poliser när de förstod att det inte tolererades vad som helst från Hammarbyklacken.

Återigen. I Hammarby måste måste måste Thunell/Berg bort - fort.

Uppdatering:

Inte för att man alltid (läs nästan aldrig) ska tro på rykten, men om det är sant att TA, Bajens sportchef, är så här inkompetent så vet man knappt vad man ska tro.

"Det florerar rykten (som bekräftades idag av aktiv spelare)angående " en brasiliansk offensivt lagd spelare som varit i Svea Rike i 4 veckor (för att provspela med Bajen) men som ännu INTE ens visat sig på träning för att en viss T.A inte hört av sig"

07 november 2006

Borde väl vara tvärtom

Hon läser inte min blogg, men det gör hennes plastpappa. Det oroar mig. Nu läser han detta och jag idkar direkt självcensur. Det är inte bra, men går väl över om en pizza eller så.

Men här kommer en liten ramsa då till plastpappan:
Inget Royal League för Djurgården, inget Royal League för Djurgården. Inget Royal League, inget Royal League. Inget Royal League för Djurgården.

Oj, det gick över snabbare än väntat det där.

Godma betyder inte alltid bra

Jag har alltid haft svårt för personer som hänvisar till sig själva som idealister, det finns något mörkt som svävar över dem och under brinner marken från de djupaste brunnarna av svavel och grepar med tre uddar. En svans kan också skönjas under den långa politikerrocken. Folk som tar sig själva på för stort allvar kvalificerar också in sig i den här genren.

I detta land finns det flera initiativ till antirasistiska projekt, nästan allt stödjs ekonomiskt på det ena eller andra sättet av staten. Jag känner till ett större projekt som står på egna ben och ni vet nog vilket. Expo.

Min glädje över att Centrum mot rasism inte kommer få fortsatt statligt bidrag är nog ingen större hemlighet. Det handlar inte heller om att jag anser att CMR har gjort många felsatsningar och att det har blivit ett för stort område för dem att hantera utan att det i grunden är fel med statlig opinionsbildning. Att de verkligen gjort massa felsatsningar och fått en stämpel som pajasorganisation är en annan sak.

Bäst är när organisationer får stå fria från staten, samma sak med forskning. Expo har i flera fall tackat blankt nej till statlig finansiering, för att vi då skulle tappa trovärdigheten. Ett projekt har dock stöttats ekonomiskt under två års tid, men var inte knutet till Expos kärnverksamhet och det gav oss därmed inte några pengar till att göra det som är Expos uppgift - att granska den organiserade rasismen.

Om Centrum mot rasism klarar av att stå på egna ben så önskar jag dem all lycka till, annars kommer jag inte sakna dem särskilt mycket.

Nu fick jag upp ögonen för ytterligare en hemsida om Sverigedemokraterna som på något vis är ett initiativ av någon uppkomling i Liberala Ungdomsförbundet. Då jag stör mig något galet på sidan så är det dags att skjuta lite skarpt mot den.

Sakfelen är många så vi tar dem i tur och ordning. Sverigedemokraternas historia

Ett 20-tal rasister och nazister ur organisationerna BSS (Bevara Sverige Svenskt) och Sverigepartiet samlas i Stockholm med uppgiften att bilda ett politiskt parti.

Källhänvisning saknas. BSS var aldrig en organisation utan en kampanj utan officiellt ledarskap eller organisationsstruktur.

Nazisten Anders Klarström får leda partiet i dess början.

Officiellt har inte partiet någon ledare första två åren, dock två talesmän där Klarström var en av dem. Källhänvisning saknas.

Sverigedemokraterna hade fram till slutet på 1990-talet nära kontakter med nazistiska och antisemitiska grupper som Nationalsocialistisk front och VAM (Vitt ariskt motstånd).

Fel, fel, fel som Brasse hade skrattat fram. Vitt Ariskt Motstånd lade ner efter att en drös av ledarna åkte in på kåken - tidigt 1990-tal. Nationell Ungdom och Svenska Motståndsrörelsen får räknas som arvtagare från mitten av 1990-talet.

1991 höll partiet ett möte i Stockholm där huvudtalare var SS-veteranen Franz Schönhuber. Även Anthony Hancock, en av världens största producenter av antisemitisk propaganda, deltog. Ett år senare besökte en delegation från Sverigedemokraterna den brittiska förintelseförnekaren David Irving i London. Delegationen eskorterades vid besöket av den nynazistiska organisationen Combat 18.

Källhänvisning saknas.

1992 bildas SD:s ungdomsförbund, som kom att ledas av en rad extrema figurer. Först ut att leda SDU var nazisten Robert Vesterlund. Han efterträddes av Jimmy Windeskog, som senare lämnade SD och gick med i Nationaldemokraterna. År 2000 tog Jimmie Åkesson över som ordförande för SDU efter att ha arbetat nära Jimmy Windeskog som vice ordförande under Windeskogs ordförandetid.

Källhänvisning saknas. Jag är dessutom mycket skeptisk till att Windeskog och Åkesson skulle arbetat särskilt nära varandra, inte särskilt mycket gemensamt om man uttrycker det milt.

Sverigedemokraterna arrangerade en rad aktiviteter i Sverige mellan 1990-1994, bland annat de s.k. Engelbrektsmarscherna och Karl XII-manifestationerna 30 november. Vid dessa aktiviteter deltog också nazister, inte sällan iförda uniformer från Hitlertyskland och hakkorssymboler.

Källhänvisning saknas. Mig veterligen bar inga uniformer från Hitlertyskland och då har jag sett sjukt många bilder från den här tiden som vi talar om. Däremot hade man stora problem med skinnskalleuniform, hakkors och massa andra symboler. Därav det kommande uniformsförbundet som infördes under Mikael Janssons tid som partiledare.

1995 tar Mikael Jansson över partiet. Partiet byter logga till en brinnande fackla, något som Sverigedemokraterna lånar från det engelska nazistpartiet National Front. Symbolen behåller partiet fram till valåret 2006. 1995 är också det år Jimmie Åkesson lockas av partiets främlingsfientliga och rasistiska politik och löser ett medlemskap i Sverigedemokraterna.

Källhänvisning saknas. Jag ställer mig också mycket tvekande till om det var här flamman kom in som officiell partisymbol, den hade använts under många år som logga på tidningar och material.

2002 lyckas partiet locka till sig moderaten och riksdagsledamoten Sten Andersson och Sjöbopartiets Sven-Olle Olsson, båda kända för att vara invandrings- och främlingsfientliga.

Källhänvisning saknas. Dock allmängiltig uppgift, så låt gå.

2004 avslöjas att den belgiske antisemiten Bernard Mengel bidragit ekonomiskt till Sverigedemokraternas valrörelse. Partiet höll inför valet 2006 ett strategimöte med det nazistiska partiet Nationaldemokraterna. Tidningen Fokus avslöjar att nazistsympatisören Lars-Erik Aldin sponsrat Sverigedemokraterna med över två miljoner kronor. Den senaste transaktionen skedde mars 2006.

Källhänvisning saknas på två punkter. Det var inte Fokus som avslöjade Lars-Erik Aldin, det gjorde Expo i boken Sverigedemokraterna från insidan.

2005 Partiet är internt splittrat och Mikael Jansson avsätts som partiledare. Ungdomsförbundets ordförande Jimmie Åkesson, som nu varit medlem i paritet i tio år, tar över.

Källhänvisning saknas.

Summering: Alla gånger det står att källhänvisning saknas så är det Expo som ska anges. Författaren kanske inte alltid är medveten om det själv, men i samtliga fall rör det sig om avslöjanden och information inhämtad av Expo. Bortsett från fallet med Bernard Mengal, jag har för mig att Expressen var före oss på den bollen - eller så var det att de fick tag på honom personligen. Alltså kan alla vara utan den här sidan eftersom grundfaktan finns publicerad av Expo sedan länge.

Initiativtagaren Majed Safaee har i en kommentar hos Johanna Nylander skrivit en kommentar till Fredrik R. Krohnman som påpekade att det inte fanns något nytt på sidan så här:

"Den info som finns på EXPOs hemsida är ganska knapphändig och dessutom så är det ganska tråkig sida..."

Just det, antirasism måste ju vara roligt. Inte allvarligt eller som ren journalistik. Det måste vara lite som hos Ung Vänster så att man kan ragga nya medlemmar till Partiet.

Knapphändig? Are you fucking kidding me? Här pratar vi om en sida med fyra texter som ska vägas mot Expo som i nuläget har runt 2000 artiklar publicerade. Det ska också sägas att vi inte lägger upp de artiklar som vi publicerar i pappersversionen av tidningen, där de stora knäcken görs. De är avsedda för de som faktiskt prenumerar på tidning, om Majed gör det vet jag inte - annars borde han göra det.

Shit va trött jag är på partierna och dess ungdomsförbund. Det mest tragiska i det här att helvete va ryggdunkar Majed säkerligen får för sitt initiativ. Att initiativet har bestått i att sno all information från Expo och sedan skrivit fel så att det inte alltid stämmer spelar väl inte så stor roll?

Frågan är om man ska skicka räkning till Liberala Ungdomsförbundet eller direkt till Majed, det är nämligen inte tillåtet att sno saker utan att ge cred eller betala för sig.

Att använda copy paste funktionen kommer aldrig att räknas som ett journalistiskt hantverk.

Återigen gås inte ideologin igenom utan allt baseras på några enstaka sakfrågor som Sverigedemokraterna har. Det är i min värld helt sinnessjukt att ett liberalt ungdomsförbund inte på ett bättre sätt kan tydliggöra skillnaderna på ett ideologiskt plan.

Min grundkritik här handlar om att, visst fint initiativ men, inte något nytt under himlen. Ingen ny information. Ingen ny liberal ståndpunkt om varför sd är ett rasistiskt parti. Det är en ickesida som inte tillför något nytt.

Ni kan dra åt helvete

"Niiiiiiii kan dra åt helvete, niiiiii kan dra åt helvete, ni kan dra åt helvete - Hey hey hey!"

Hammarby är ett fenomen, inte bara en klubb. Inte ens när vi lämnade amatörtankarna på 1990-talet (väldigt sena nittiotalet) så lyckades klubben skapa en genomtänkt bra organisation. I dag har vi en gammal nazist till säkerhetschef, som har en avgrund mellan sig och de aktiva supportrarna och vi har en gammal kanslichef som är sportchef. Båda måste bort, pronto. Säkerhetsmässigt är det en drös till som står under Thunell som måste bort - men Thunell är den som först måste petas. Då kan vi kanske börja lösa den gordiska knuten mellan Hammarby som styrelse och Hammarby som laget i supportrarnas hjärtan.

Värre, mycket värre är det dock ställt på värvningsfronten. Detta finns det en ansvarig sportchef för, han heter Thomas Andersson. Han måste på något vis leda amatörligan när det gäller sitt jobb i allsvenskan. Dagens Expressen säger ganska mycket om den här mannen. Pablo Pinones-Arce har varit tydlig hela vägen, han vill inget hellre än spela för Bajen. Hammarby har inte sagt ett käft till honom, på något annat sätt går det inte tolka det under hösten. När väl Pablo går ut och säger att nu kan han inte vänta längre så är det fortfarande tyst. En vecka senare, då är det tydligen dags att ge ett erbjudande till Pablo. Jag misstänker att det var det sjukaste skambudet i mannaminne som lades fram inför Dvärgen.

Thomas Andersson gjorde också att José Monteiro de Macedo blev en sjukt mycket dyrare affär än nödvändigt. När José tog sina första stapplande steg i Hammarbys startelva var det ingen annan klubb som kände till honom. Det hade räckt med kvittot från den matchen för att ge José ett ok kontrakt på fyra år eller så, men nej. Thomas Andersson väntar tills Malmö insett vilken jävla bra mittback det där är, som dessutom kan spela kant i backlinjen och knata upp på mittfältet om så skulle vara nödvändigt. Malmö erbjuder ett mycket fint kontrakt för en oprövad spelare, 60 000 kronor i månaden och en sign-on bonus på en halv mille. Hammarby hade tydligen erbjudit typ halva lönen och noll signing. Men José har ett Bajenhjärta och bad om ett nytt kontrakt, gick ner till 50 000 kronor i lön och stannade. Hade han stuckit hade det varit en hel djurkyrkogård utanför kansliet med grishuvuden. TA räddades av att José inte kunde tänka sig att spela för ett annat lag. Det var alltså inte styrelsen som fixade allting utan det vi kallar för Bajen.

Nu återstår att se om Pablo stannar, och gör han det beror det enbart på grund av hans kärlek till klubben och fansen - inte för att Andersson agerat. Tydligen gör också nya tränaren Tony G sportchefens jobb numera och ringer runt till lovande spelare.

Petur till sportchef för Hammarby. Ett jävla Bajenhjärta, (troligtivs) bra kontakter i England, Norge och Island, bra kontakt med tränare och övrig spelartrupp.

Förresten ska det sista sägas också om årets allsvenska säsong. Hammarby hade i söndags en sjukt viktig match. Det hade kunnat sluta hur som helst, nu till det bästa men borde inte VD Henrik Appelqvist göra som andra supportrar. Vi försakar pengar, tid och liv för att följa Hammarby Fotboll. Appelqvist har det som jobb men var inte på plats. Det finns faktiskt en anledning till att folk ibland på allvar och ibland i ren desperation skriker "Avgå. Alla. Nu."

Att skapa nya svar

Niklas Svensson är tillbaka på banan och det är bara för mig att säga grattis. Det finns många haters, jag gillar Niklas och det är en man som skriver snabbare än någon jag känner på en iBook. Vi var ute tillsammans och bevakade Göran Perssons minivalturné som inledde socialdemokraternas valspurt i höstas. Han bevakade för nyhetsredaktionen och jag för ledarsidan.

I skräddarställning i en jävla värme laddade han upp iBooken och hamrade nästan sönder tangentbordet när Persson började tala. Den saten hade sedan ordagrant hela talet och kunde skriva korrekt till tidningen. Själv har jag ett helvete att tyda mina kyrilliska saker till meningar och bokstäver efteråt ett sådant tal. Svensson har en exceptionell nyhetsnäsa, en sådan näsa som föraktas av morgontidningar och av public service - med några få undantag. En av dem som bjöd in Svensson till TV har slutat där, nu återfinns han i Svenska Dagbladet. Grattis till Gudmundson också.

Niklas Svenssons avslutning till Dagens Media är verkligen underbar. Tidigare var han på defensiven när han blev indragen i spionskandalen runt Socialdemokraternas intranät. Nu går han på offensiven och det går inte annat än att älska det.

Du käkade lunch med Metros nyhetschef förra veckan?

- Det kan jag inte dementera.

Åh, mediageggan - fucking love it!

06 november 2006

Växjö heter Väck-sjö

Vi tar det från början.

Fredag: Ligger hemma i soffan, med den bestämda uppfattningen att det är just där i soffan som fredagskvällen ska spenderas. Medveten om min fullständigt värdelösa karaktär så svarar jag därför inte på tre uppenbara samtal som alla kommer innehålla orden "Hej, kom ut och sup ikväll". I en annan del av staden sitter Gustav Gelin i samma situation. Vi agerar kamratstödjare åt varandra och skickar meddelanden titt som tätt. Gustav meddelar att han nobbat gratis öl och rom från en vän. Jag svarar att det är stort att ens våga svara i telefonen, för att inte nämna att säga nej till en gratisfest. Vi kommer fram till att karaktär är ett ord vi endast kan stava till. Vid midnatt vågar jag svara i telefonen, eftersom det är så sent att det vore för jävligt om jag drog mig ut då. Peter Hedlund ringer och säger ordagrant "Jag och Lovisa har suttit hemma, men nu vill vi till Berns och det finns ingen annan vi vill ha sällskap med än just dig". Sjukt stolt när jag ändå klarar av att säga tack, men nej tack.

Bakgrunden är lika enkel som självklar. Lördagen ska resan gå till Växjö för på söndagen är det sista matchen för året för Hammarby. Jag och Gustav styr mot söder vid ettrycket. Hinner käka med grabbarna på Bongo Bar i Jönköping innan de sista tio milen läggs under däcken. I tron om att vi är de första på plats så bestämmer vi oss för att ta några öl innan det är dags att spela skivor på Kafé de Luxe. Där sitter redan tre herrar, varav en i Hammarbytröja och det blir ölsvingande. Det visar sig att 40 av de finare grabbarna redan har landat med buss och en kvart senare har vi tagit över baren Sports fullständigt. Grabbarna tar över skivspelarna och det är Stone Roses och brittisk för allt vad öltapparna klarar av.

Spelningen på Kafé de Luxe gick grymt, dock är det sjukt segt med ett band som ska in precis när det tagit fart på golvet. Dock skönt med en paus för nikotininhalerande där vi samtalade med vaktchefen. Inte enbart supportrar visade sig ha åkt ner kvällen före, även de där så kallade supporterpoliserna hade bestämt sig för en kväll i skogen. Vaktchefen förklarar att tre civilare varit nere och spanat på mig och Gustav. Ryktena hade nått dem om att "två hammarbyare spelar skivor på Kafé de Luxe". Kan nästan föreställa mig hur suppsnutens hjärnor börjat gå på högvarv. "Hammarbyare som spelar indie och brittiskt, det måste vara huliganer". BP måste blivit sjukt besviken när det enda han hittar är två överförfriskade julgranar, som inte ens får hänga upp sina halsdukar eftersom det enligt vakterna var "provocerande".

Kvällen slutar med en sjuk underbar allsång till den givna avslutningslåten "Don´t look back in anger".

Bönder är inte bra på det där med efterfest och efter att ha rullat runt på gatorna visade det sig att vi hamnade på fängelset för den där efterfesten, tolka det som ni vill.

Där slutade mitt alkoholintag och söndagen betydde alltså allsvensk säsongsavslutning i bakfyllans tecken, fullständigt sönder med mängder av kaffe. Jag kan ha bevittnat de sämsta 40 minuterna från Hammarby den här säsongen i första halvleken. Öster borde ha lett matchen med 4-0 när Pablo Pinones Arce målar för tredje matchen i rad. Vem har sagt att rättvisa ska vara vackert?

Allting gick Hammarbys väg. Häcken kickar skiten ur Helsingborg och vi vinner därför lilla silvret med vår tredje plats i tabellen. Samtidigt vinner Elfsborg mot Djurgården och det spelar ingen som helst roll att AIK Solna vinner hemma i Mordors borg. Inget SM-guld till AIK. Inget Royal League för Djurgården. Intertoto - här kommer vi! Jag önskar mig ett lag i Estland, Lettland eller Litauen först. Sedan något riktigt öststatsland, typ Tjetjenien. Därefter UEFA-cup, eh kanske.

Nervositeten fullständig när Öster reducerar mot slutet till 1-2, men Hammarby håller undan. Avtackning av spelartruppen, Anders Linderoth och Börje. Petur Marteinsson får tårar som rullar nedför kinderna, nu blir det hem till Island. Pablo och Ante lämnar med all säkerhet också och fick dra igång ramsor som tack för de här underbara åren.

Bilen, trots mycket märkliga avhopp, fullpackad på vägen hem och massmeddelandenas tid är kommen. Snart sagt varenda djurgårdare, göteborgare och gnagare får sig en dos av sleven från medpassagerarna. Mest bittra svaret från en aik:are:

"Peter Fröjdfeldt, den nya Frisk..."

Skrattsalvorna tar aldrig slut och vi känner oss märkligt nog som vinnare. 23.00 äntligen hemma och somnar på stört, nåja, i soffan.

30/11 kör vi igen till Köpenhamn för den där serien som kallas för Royal League. Ja, det är i alla fall bättre att möta FC Köpenhamn, Lilleström och Bröndby än att som Djurgården få lag i stil med Sirius under försäsongen.

Måndag: Jenny är hemma från London. Kan inte vänta tills jobbet är slut känns det som.

03 november 2006

Bara i Sverige

Mail från projektledaren för någon timme sedan:

"Idag är det dag före röd dag och arbtid förkortad till 5h. / Monica"

Ibland älskar jag det här röda landet. Till och med på ett penningstinnt produktionsbolag bryter man inte mot "reglerna". Här blir det alltså fika klockan två och sedan hemgång. Känns... märkligt.

Me and faces (f.d. stalkervarning)

Jag är värdelös på ett par saker här i livet, ehhh ja många prylar är jag säkerligen värdelös på såsom spela mungiga, oboe och piccolotrumpet - men det var inte det felet jag skulle ta upp.

Kommer av olika anledningar inte hemifrån förrän runt 22 igår kväll. Tuben till Östermalms torg och raka vägen upp tvärgatan till Regeringsgatan. Blåsten har fortfarande inte gett med sig och fem minuter utan jacka tar död på en. Centro och Sally är tomt, alltså inte tomt men inte knökat som för två veckor sedan. Skakar tass som vanligt, får en öl av Gustav och i det så kallade flashminnet till hjärna börjar bilder från när jag steg in att processas. Hon sitter längst ner i baren sett från där vi står på upphöjningen.

Är det hon? Jag skakar av mig tanken, vad ska en pressis göra ute vid den här tiden. Hon sitter väl och bokar in intervjuer för morgondagen åt mannen från Täby. Eller ok, de har säkerligen lite mer liv än så. Tittar på henne igen och även om håret är lite längre än senast så kan det vara hon, det finns ju sådana där extensions och shit som kan förändra rätt mycket på kort tid.

Här kommer mitt problem, och som många har tvingats stå ut med. Jag är värdelös på namn och ansikten. Det är galet, jag vet. Normalt säger folk, oftast av artighetsskäl, att de är dåliga på det ena eller det andra om de inte känner igen eller inte kommer ihåg namnet. I suck at both! Av någon anledning är detta också ett mycket större problem med kvinnor än med män. Har jag träffat en man ute en gång så känner jag igen honom, inte alltid jag kommer ihåg namn dock ska villigt erkännas. Men att sätta ihop namn och ansikte på någon kvinna jag sett ett fåtal gånger live, yeah right. & just det, i jobbet har jag aldrig haft detta problem.

Jag gör dessutom allt för att inte avslöja detta i verkligheten, detta hära med blogg är ju inte på riktigt, så istället för att direkt gå fram och titta närmare eller säga hej så sätter en stor apparat igång. Jag tar vägen mitt i baren istället för den röda mattan vid sidan om när jag går och röker, för att få en bättre blick på henne. Ingenting blir bättre när hennes blonda vän ler och fnittrar mot mitt håll heller, då får jag för mig att de pratar om mig och att jag ska ta det som en bekräftelse på att det är hon.

Jag har verkligen inget intresse alls i henne, utan det handlar bara om att det får vara nog med att stå vid sidlinjen. På valvakan på Nalen stod jag och Gudmundson och tittade på henne. Hon verkade stå med en pojkvän så jag hälsade inte, det borde jag gjort sa hon på mailen senare och det var ingen pojkvän. Jag ville helt enkelt inte att det skulle bli så igen, att få ett mail där hon förundras över varför jag inte sade hej.

Jag är fortfarande inte redo för att knata bort och "göra bort mig". Så vad göra. Gå igenom stora mobilboken och skicka ut meddelande till halva moderata vänskapskretsen från nu och förr, kort och koncist.

"Robertas nummer?"

Ingen svarar givetvis, folk är normala och ligger och sover runt midnatt. Till sist när hennes vän är borta går jag fram och redan innan jag är framme så ser jag att det inte alls är rätt person, men för sent att svänga av och låtsas som ingenting. Så jag måste gå igenom den där stakande konversationen ändå.

"Eh, det är inte Roberta va?"

Förlåt?

"Eh, nej - det var det ju inte."

Nej.

"Så bra, ha en trevlig kväll."

Tack.

Stapplar tillbaka, häller i mig ölen och bestämmer mig för att det ska bli en tidig kväll. I säng innan klockan ett, lite nöjd över att jag inte stannade till slutet på Sally för det hade garanterat betytt "en liten runda på Spyan", som Gustav uttryckte det.

Så, om jag inte kan ert namn trots att jag borde. Så, om jag inte känner igen er trots att jag borde. Så, om jag inte kan sätta ihop namn och ansikte trots att jag borde. Så, ja ni är i gott sällskap. Fråga mig nu inte om jag kan telefonnummer utantill.

Gårdagens sms från London:
"Honung! Fick sova på en luftmadrass hos Erik som knullade med Lovisa hela natten medan hans vän Gustav snarkade så jag höll på att bli galen..."

Miss ya!

02 november 2006

Rätt & Slätt en småländsk terrorist

Jag vet inte hur många som följer den, men alla med känsla och hjärta för stelfrusna planer och det som kallas för allsvenskan måste läsa TRE HÖRNOR STRAFF. I dag känner jag mig utpekad som småländsk terrorist, men Jesper Högström känner några till från Värnamo. Dock ingen som jobbar på Strix Television, vad jag känner till.

"Det märktes att han blev väldigt intresserad av sitt småländska ursprung. Han var som vilken Bajenkille som helst, hängde på Riche halva nätterna och jobbade på Strix Television."

Överhört samtal signerat Carolina Gynning

Satt i rökrummet, ensam och tog det lugnt. Utanför en underbart hög skånsk kvinnlig stämma.

- Ja, alltså jag är ju liten - men med stora bröst. 39 i skor. 75 D. 28 34 i jeans.

Sedan vandrade de bort till manusmöte. Mycket roligt händer på Strix Television.

Avd. Dumma i huvudet

Här kommer en gratis möjlighet till allmänt åtal, jag bjuder på den helt gratis och kan tänka mig att försvara mig själv i tingsrätt i staden.

Du och du är ju helt dumma i huvudet. Det är min åsikt, kan säkerligen rubriceras som förtal - problemet är att jag kan motivera det. Han och hon vill inskränka yttrandefriheten genom att ta bort den grundlagsstadgade meddelarfriheten för poliser, åklagare och civilanställda under pågående brottsutredning. Jo, man tackar ja. Är detta ett tecken på att populisten Bodström kan komma att bli nästa partiledare för Socialdemokraterna? Är detta ett sätt för de här personerna att positionerna sig inför framtiden för att få vara nära maktbordet, när Göran Persson lämnar över i vår?

Skulle detta bli verklighet, då kan vi kyssa kriminaljournalistiken adjö. Då kan polis och åklagare mörka i all evighet, genom att hänvisa till att förundersökning pågår i ärendet. Det är fallet i samband med Gotlandshärvan, som Insider avhandlade i förra veckan. Åklagare för internutredningar är inkopplad, en förundersökning pågår men ingen misstänkt finns. En brottsrubricering finns, gällande förmodad brottsprovokation men ingen är misstänkt. Ingen chef, ingen underhuggare, ingen alls. Sådant ska inte läcka ut enligt de två motionsskrivarna.

Vanliga hederliga polismän/kvinnor kommer inte våga lämna ut uppgifter eftersom detta skulle leda vidare till att efterforskning av källor skulle bli tillåtet på myndighetsnivå. Vilket skulle leda till att det missbrukas och att "läckor" även jagas i andra fall. Utan en fullständig meddelarfrihet gällande myndigheter så förlorar journalistiken en stor maktfaktor gentemot makten. Det betyder också att läsaren i slutändan inte är lika välunderrättad som den har rätt att vara i en demokrati.

Hur som helst, jag är inte medlem i Svenska Journalistförbundet men nu får ni verkligen ta och ryta till. Skrika tills lungorna får ödem, alternativt bara sönderslitna stämband. Vi är ett gäng journalister som dessutom är övade i det här med hat på läktare så vi ställer gärna upp och står i första ledet när Riksdagens säkerhetstjänst kommer vevandes med batonger och tårgas. Vi har varit med förr och som en gammal statsminister sade: Håll gränsen!

Yttrandefriheten och Tryckfriheten pressas hela tiden till inskränkningar. Är det inte att man inte ska få ut passfoton, så är det att man ska lagstifta mot "sexualiserande reklam i det offentliga rummet".

Så ja, nu bidar jag min tid och väntar på att allmännt åtal väcks. Tills dess kan jag meddela att Stockholm fortfarande inte kan hantera fem centimeter snö och lite vind. Tvärbana och Pendeltåg klarar inte ens av när första lönnen lövar av sig. Då blir det timslånga förseningar. Därför har jag i dag bytt däck på en av arbetsbilarna så man inte behöver lita på Stockholms politiker. Det blev ingen skillnad på den punkten i och med maktskiftet.

Ilskan via Gudmundson.

01 november 2006

Det ultimata testet

Det fungerar som en sorts vattendelare - de som håller måttet och de som inte gör det. Ett par gånger sedan jag klev ur det stora förhållandet för 18 månader sedan eller så har jag hamnat i ett läge där jag känner för att bli mer seriös. Jag har väldigt snabbt hamnat i det läget med henne nu, och allt känns hur bra som helst. Vi lever ganska lika och annorlunda liv.

Jag jobbar. Hon studerar.
Jag älskar uteliv. Hon älskar uteliv.
Jag älskar soffan. Hon älskar soffan.
Jag gillar hennes vänner. Hon verkar gilla mina.
Jag är skråla-mig-hes-till-pop-och-rock. Hon är drum ´n bass.
Jag står i baren. Hon röjer på dansgolvet.
Jag är Vita. Hon är Nacht.
Jag har förlorat pappa. Hon har förlorat mamma.

Det är när man har en sådan kombination som man vill testa det. Inte bara prata och försöka förklara det för henne. En känd sportkrönikör sa det till mig förra hemmamatchen när jag satt på Södra på grund av dunderförkylning och smög upp på pressläktaren i halvtid för kaffe:

"Du fattar inte hur avundsjuk jag är på dig, du har din möjlighet att leva ut alla uppdämda känslor här. Själv sitter jag fullständigt oberörd, bara analyserar. Jag skrek inte ens när Anders Svensson satte den där sjuka frisparken mot Argentina 2002. Jag är avundsjuk på dig."

Att försöka förklara det går bara inte. Det måste upplevas på plats. Detta är dock förenat med mycket stora risker. Tänk om hon är en sådan tjej. En sådan tjej skulle aldrig överleva med mig, tror jag. Det är ju en sådan här tjej jag vill ha.

Ni förstår problematiken. Att få ihop den hyfsat städade och normalintellektuella Rätt & Slätt med han som står där på läktaren på Norra. Värmningen var förlagd till nittonkronorsölhaket Gröne Jägaren, och ja billig öl leder lika logiskt till många öl. Hon drack sunkigt vitt vin med spritzer - mest sunkigt vin. Märkligt tyckte nog vi män då det var tre gånger priset för en öl. Vi går igenom truppen lite, går igenom nödvändiga fakta som att det var Linderoths sista match. Att det var Pablos, Fiskens, Klebers och Antes sista match. Plus en massa till. Grundspelet, varför Bajen alltid är bäst. Skit i tabellen - Bajen bäst ändå.

Tuben från Skanstull till Gullmars och Chris hade som vanligt färdkost i form av öl med sig som vi delade på. Pissa i busken i gången till Söderstadion. Får förklara att de bara får sälja folköl på arenan, inte alls till hennes belåtenhet men det blev en drös plastmuggar med avslagna 3,5:or ändå. Möter upp med hela gänget som alltid står där vid grinden mot mittplan. Hälsar runt som bara den. På farsor, döttrar och söner. En salig blandning, och vi hann upp precis till slutet av Kenta.

Höstspel, på en bättre plan än väntat och ett bättre passningsspel än väntat. Inte så kallt som det kan vara sista hemmamatchen och nästan uppehåll så var det en rätt trevlig tillställning även om det slarvades den där sista tredjedelen, som vi vant oss vid. Hon försvann, lyckades hooka upp kiosken på att steka på sojakorvar som hon fick gratis eftersom de aldrig fått frågan om vegetariskt förr. Några öl till och handskak med vänner runtom, så kom ramsan...

"Öka takten sista kvarten, Tidaholm. Öka takten, sista kvarten, Tidaholm..."

40 sekunder senare drämde dvärgen Pablo till. 1-0 och de där två plastglasen vräktes med sitt innehåll upp i luften. Innehållet försvann i värmen och glädjen, de hovrade där i luften i någon millisekund innan den träffade oss alla i skallen och nacken. Kramar utbyttes, vrålen nådde bristningsgränsen för våra slitna halsar. Hon fick en halv öl i ögat, som hon uttryckte det.

I mina ögon fick vi tre straffar bortdömda, alla för hands som jag upplevde det. Det var otaliga offsides som jag inte upplevde som offsides. Detta leder ofrånkomligt till att alla könsord och diverse meningar med ord som "din mamma" kastades mot assisterande och huvuddomare. Hon överlevde det.

Eftersnack på Tucken och hon pratade på med Chris. Jag babblade mest med Andreas och vi trivdes väldigt bra där. Taxi till Mariatorget och skön natt i varandras armar.

I dag åker hon till London. Innan dess skickade hon meddelandet som säger att hon klarade provet med glans.

"om jag dör under resans gång ska du veta att du och jag är det bästa som hänt mig på väldigt länge och jag ville vara med dig för alltid. (men så blev det alltså inte) (om jag dör alltså)..."

Jag - den nya Bodström?

Jag censurerar mig själv, fast inte på grund av att jag är rädd att fläka ut mig själv utan för att inte skada andra. Hade ett lysande roligt inlägg klart, när jag kom på att "fuck, detta kan ju säkerligen bli en grej i typ Resumé". Så, det ligger som utkast för tillfället och lär stanna där som en anteckning för mig själv i framtiden. Anledningen var att en känd sportkrönikör i någon tidning, någonstans i världen ingick i en konversation på mobilen. Vill inte den personen något illa så det blir bara ett sms som blir semioffentligt härigenom. Fullständigt obegripligt, men ändå.

"Storeblogg ser dig - det nya kontrollsamhället..."

Tur att jag hejdade mig, annars hade jag blivit en ny Bodström. Otäcka tanke.

Snälla lägg ner allting

För boende utanför Stockholm, med intresse för klubbar, kommer detta vara ett i-landsprobleminlägg - ber om ursäkt för det. Men, det är ett helvete med alla förhållandevis bra klubbar i den här staden för tillfället. Måndagar och tisdagar ligger jag numera helt i dvala, våren var inte snäll mot kropparna för tre män på Studio Virtanen. Planen var därför att utgång är lika med helg, så var planen för hösten och så blev det givetvis inte.

Måndag/Tisdag: Alldeles för många allsvenska matcher spelas på måndagar/tisdagar, det betyder Blecktornskällaren vid bortamatch och Söderstadion + före och efter vid hemmamatch. Resulterar alltför ofta i fylla.

Onsdag: Romeo har flyttat från Riche till Tranan. Det bästa med det är att de stänger vid ett och det är långt ner till Spyan så blir ingen vidaregång.

Torsdag: Centro har jag upptäckt nu sent om sider och Sally varannan med Gelin är jag rädd för kommer bli en stor vana med mycket allsång.

Fredag: Riche, O-baren, Spyan (Victoria & Vita), efterfest.
Lördag: En förbannad upprepning på fredagen.
Söndag: Soffan, tack och lov. Ingen får få för sig att skapa en bra klubb på söndagar och finns det redan vill jag inte bli tipsad om det.

Virtanen sa till mig i våras en sak som gjorde mig heligt förbannad, och som jag nu inser är lite sant.

"Du trivs bättre här på Stureplan än på Söder", var den harmlösa repliken som störde mig till vansinne. Den är inte sann, men jag går mer och mer ut på Stureplan än jag går ut på Söder. Det är inte lika mycket trashöl på Carmen som det är mellis och järn på Riche/O-baren/Spyan/East nu för tiden. Har jag förått mitt kära Söder? Nej, Baba finns kvar, även om jag inte varit där på evigheter känns det som. Marie Levau finns kvar, men jag är inte där längre. Folkoperan står där, men är inte där längre.

Faktum är att jag verkligen gillar Stureplan. Jag gillar folket (& nej, jag pratar inte om Köketfolket eller liknande) som bara den. Jag gillar de fullständigt meningslösa folkölsefterfesterna när alla ändå är aptrötta men vägrar att låta sömnen ta över utan ett par klunkar ljummen. Kärleken som många hittar för en natt, många som försöker men inte får till det alla kvällar. Gillar att få sliskiga shots av en nattklubbschef, att slippa kön. Det är ju sådant alla älskar, att få känna sig som någon fast man inte är någon alls - egentligen. Vad gör jag? På en säsong gör jag typ tre timmars tv, och för det är jag någon - fast inte någon alls. Inte många vet vem jag är och jag trivs med det. Jag har tackat nej till jobb på grund av att jag då skulle stå framför kameran och jag trivs bättre bakom.

Gubbjäveln verkar ju ha rätt, eller så är det bara en fas man måste igenom.

Snart kommer gubben komma och säga att jag visst vill stå framför kameran, och så om något år står jag väl där.

Söder, ni har mig alla matchdagar i alla fall. Jag tror ni får nöja er med det för tillfället.

& just det, inte missa humorprogrammet på SVT2 klockan 22.30 som producerats av Strix. Galet galet bra. Själv får jag ta en DVD på det för jag kommer stå och dricka Fernet och Mellis på Tranan. Kanske be Malmqvist om att de ska förlora mot Elfsborg på söndag så att guldet hamnar i det där knalleland, jag tror det här blir en bra kväll också.

Två personer har nu på mycket kort tid hört av sig med anledning av gårdagens inlägg. "VEM ÄR HON?" Some knows, andra inte. & jag gillar att inte säga det rakt ut är heller, ni får ringa eller maila.

Creeper Bloggtoppen.se BlogRankers.com Media och Journalistik bloggar Film & TV bloggar Blogg