Jag är för snäll, kan inte säga nej. Gårdagen hade överbevisat självaste fucking "Thomas Tvivlaren" på den tiden en
skäggsmurf vandrade runt på jorden och gjorde softa saker som söp med rövare och banditer, sparkade på präster och hamnade på ett kors.
Panik-Cricko kom upp på Insiders redaktion i förrgår kväll.
- Richard! Du är så fin, inleder hon allt med.
- Oavsett, nej. Glöm det, nej säger jag.
- Men, alltså lyssna åtminstone.
- Nej, jag vet att vad det än är så kan det inte vara av godo.
- Men snälla kan du inte vara våran singelkille i Förkväll på onsdag kväll, snälla.
*muttrar sjukt mycket* Jag vet att jag kommer ställa upp för jag vet vilken panik man kan ha i de där situationerna, men jag tänker inte göra det utan att vara lite grinig åtminstone. Meddelar att jag ska fundera och komma ner till deras redaktion om ett par minuter.
*ett par minuter senare*Vandrar förbi "Från Koja till slott", "Dokumentärerna till femman" och "Ondskan", sneddar förbi lönekontoret och där står bossen Aschberg.
- He he he, så vi ska fixa ett skjut till dig alltså, he he.
- Nej, alltså den delen ordnar jag själv men nu var det tal om att rädda något tv-program och hey, ni äger mig ju så man ställer upp.
Onsdagen handlar enbart om en sak, gräva ner sig i så sjukt mycket jobb att man inte tänker på det sjuka att jag ska sitta som desposingelfån i tv, där de sista minutrarna av programmet ratar 500 000 eftersom det ligger direkt efter Nyheterna. Det där med förträngning fungerar sådär visar det sig. Alla på jobbet vet om det, alla babblar om det, pikar och hintar att "nu blir det åka av". Det enda är, jag vill inte ha något åka med någon som kommer och sätter sig i tv och dejtar. Jag vill bara göra TV och sedan ansluta till vännerna på Tranan och lyssna på
kärlekssmetrock levererat av
Fredrik Virtanen och Tom Pyhl.
17.00Ansluter till Centralstationen där
Förkväll sänder ifrån. Lunkar in i kontrollrummet, då visar det sig att ingen där visste att det var jag som var singelkillen Richard, 29 år. Alla som man jobbat med tidigare vrider sig av skratt, alla utom jag. Får i alla fall kaffe, wrap och cola. Tvingar bildproducenten Sonny att skippa den fåniga hjärtgrafiken som de skapat exklusivt för dagens sändning.
- Jag skämtar inte Sonny, tar du med den grafiken så sänker jag dig och jag skämtar verkligen inte. Förstår du det?
- Men alltså, det är ju lite 70-retro i stil med Loveboat. Det är ju soft?
- Nej, det är kladdigt och patetiskt á la Lovesearch med Dominika Peczynski och det är inte ok. Har du på riktigt fattat att du inte lägger ett jävla hjärta runt mitt ansikte när jag är i bild?
- Eh, ja jag lovar.
- Bra, då tar vi en öl efteråt.
Resten av de hårresande dejtarna får ni titta på
här om ni vill. Gå ner till klippen om singelinslagen så hittar ni Richard, 29 år och singel.
Jag fick som jag ville. Gjorde lite TV, åkte till Tranan och drack Fernet och mellis med fina Jonna, Johan (som kan ha köpt den finaste lägenheten i stan tillsammans med Frida) och
Gudmundson som hade bytt min Fernet mot en Gammeldansk. Trevligt att se Wayne och Daniel från Expressen där också och givetvis kombon i baren vid skivspelarna. Tycker dock fortfarande att jag inte känner mig hemma på Tranan, Romeo var bättre på Riche men man kan inte få allt.
Jag tog en för företaget och fick ettårskontrakt, fast det hade förhoppningsvis andra bakomliggande faktorer än att jag ställde upp som singeldespofånet Richard, 29.
Och ja, om jag inte sa det: Det är helt ok att garva åt mig, inte med mig utan åt mig. Jag bjuder på den.